Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Länet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14 LÄNET.
des: »Fosterfader! hjälp mig om du kan.» —»Jag skall försöka», svarade
Alle, samt fortsatte: »Ofta har jag suttit vid stranden av den lilla sjö,
som ligger uti vår härliga dal, och spelat, varvid sjöjungfrun gått intill
strand och emot mig räckt sin famn. Jag skall i afton gå till sjön och
spela för sjöns drottning samt ro över till kung Yättes borg; och då du
får höra min harpas toner, så kom ned till stranden.» Drottningen
lovade att komma, och så for hon sina färde. Emellertid drack konung
Vätte, då de om kvällen framkommo, gravöl efter sin broder och firade
på samma gång sitt bröllop med Hildur. Men då de om aftonen voro
glada och sorlade, hörde Hildur tonerna från sin fosterfaders harpa.
Hon smög sig då ut ur salen ned till stranden, där Alle satte drott¬
ningen i sin båt och rodde till hennes fädernerike. Men sjöjungfrun,
som Alle vidtalat vara sig behjälplig, tog harpan, den han i brådskan
kvarlämnat, och gick upp till Vättes gård samt var hans brud i stället
för Hildur. Och då sjöjungfrun ej ville förlora Vätte, den hon fattat
stor kärlek till, förtrollade hon hans rike, varvid alla hans gårdar och
ägodelar sjönko ned i djupet och han själv samt hans slott även; och
av den sköna och härliga dalen, där kungsborgen var belägen, blev en
sjö, som därefter kallades Vättern. Men på klara och härliga sommar¬
dagar försöker kung Vätte uppföra sina sjunkna byggnader. Vid första
fläkt, som kommer från Visingsö, där den vänsälle kung Vise sover i
sitt kummel, ramla dock Vättes byggnader ned i djupet, och då klagar
Vätterns konung samt rasar på sjöbottnen, varav händer, att man ofta
nog får se sjöns böljor svalla och häva sig emot stranden, fastän vin¬
den står stilla och solen ser ned över sjöns yta. Vätterns drottning
fattar då en harpa, som fordom tillhörde Alle, och spelar för sin make,
tilldess denne lugnar sig och åter lägger sig till vila.» — Det är från
Vätterns stränder som den vackra Näckens polska är hämtad. — För
att få sjön isbelagd fordras vanligen en längre tids sträng köld, och den
plägar med storm och häftighet protestera däremot i det längsta. — Strän¬
derna, vid vilka Askersund, Motala, Vadstena, Gränna, Jönköping och
Hjo samt Karlsborgs fästning äro belägna, utmärka sig genom sin egen¬
domliga och romantiska skönhet. Sjön säges även erhållit sitt namn av vätte
= demon, trollväsende, men uppgives av andra och med större skäl hava
sammanhang med ordet »vatten». — Angående Vätterns forna historia har i
senare tid blivit påvisadt, att Ishavet fordom hängt samman med Östersjön
över de ryska sjöarna och med Västerhavet över Öst- och Västgötaslät¬
terna, samt att Vättern ännu i sitt sköte innehåller djur, kvarlevande
från denna tid. I sjön finnes ännu ett stort antal fjällfiskar, och dess
strand bär fjällväxter på sina i tre avsatser uppstigande terrassformiga
stränder. Dessa terrasser antyda det olika vattenstånd, som på olika
tider funnits i det sund, vilket då avskilde det likt en ö ur Ishavet upp¬
stickande Småland, och det övriga norr om sundet belägna Sverige, och
i vilket sund Vättern utgjorde djupaste gölen (se Östgld I s. 4).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
