Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Landsbygden - Bankekinds härad - 7. Åtvid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅTVIDS SOCKEN. 151
endast 4 suluugnar, 1 råkopparugn och de 2 raftinerugnarna ständigt i
gäng. Malmen undergick röstning i 10 därtill särskildt uppförda rost¬
hus av trä. Biåsverket bestod av 12 enkelt verkande cylindrar, till
vars drivande den här befintliga vattendräkten var tillräcklig utan att
ångkraft behövdes. Ar 1878 arbetade under hela året endast il suluugnar.
Ar 1869 var tillverkningen den största den någonsin varit, varefter den,
såsom redan blivit nämndt, alltjämt minskats. Nämnda år erhöllos ur
samtliga gruvorna 512,263 centner malm. Arbetsstyrkan vid gruvorna
var 320 karlar och ynglingar samt tidtals ända till 370 kvinnor och
barn, sysselsatta med malmskrädning och plockning. Icke mindre än
723,000 centner malm och slagg eller s. k. ugnsgods nedsmältes och er¬
hölls med en kolförbrukning av 34,000 läster träkol och 141,000 centner
koks 26,292 centner koppar. Arbetsstyrkan var 338 karlar och yng¬
lingar samt tidtals 180 kvinnor. Samma år bearbetades alla gruvorna
vid Bärsbo, vid Grönhög i Björsäters s:n och Mormorsgruvan i Ät-
vids s:n. Ar 1878 erhöllos ur gruvorna endast 87,842 centner malm.
Arbetsstyrkan var då 240 karlar och ynglingar samt tidtals 150
kvinnor och barn. 133,600 centner malm och slagg nedsmältes och
erhöllos med en kolförbrukning av 11,000 läster träkol och 26,000
centner koks 4,946 centner koppar. Arbetsstyrkan vid kopparverket
var 172 karlar och ynglingar samt tidtals 50 kvinnor och barn.
Sistnämnda år bearbetades endast en del av Bärsbo gruvor, Grönhögs
gruva och en på senare åren upptagen men 1879 åter nedlagd gruva i
Mormorsgruvefältet.
I långliga tider bröts malm på så sätt, att stora bal av ved upp-
lades mot bergväggen, som då sprack av värmen. Därefter bröts det
sönderspruckna berget loss, och malmen utsofrades. Detta sätt säges
varit användt långt in på 1800-talet. Under den gamla tid, då varje
jordägare inom socknen var bergsman, förde han sedan malmen till den
obetydliga smältugn, han anordnat vid forsen å sin gård. Här erhölls
dock endast s. k. skärsten eller möjligen råkoppar, som sedan på någon
för flera bergsmän gemensam plats förädlades till garkoppar och sedan
till smidbar koppar.
Huru noggrann man på senare tid var att tillvarataga allt använd¬
bart, framgår av, att den slagg, som utfördes det ena året, omplockades
det följande, då de stycken tillvaratogos, vilka genom deras oxidering
utvisade, att de ännu innehöllo koppar i sådan mängd, att omsmältning
av dem var lönande. För att kopparhalten fullständigt skulle tillgodo¬
göras, undergick malmen flera särskilda processer. Första operationen
var kallrostningen, som tillgick så, att den ur gruvan uppbrutna malmen
upplades på ett underlag av ved ute på marken, stybbades ungefär som
en kolmila och rostades genom vedens antändning. Härefter smältes
den i de stora schakt- eller suluugnarna, då till produkt erhölls skärsten,
hållande vid pass 18 procent koppar. Härifrån gick skärstenen, sönder¬
slagen i bitar av en knytnäves storlek, till vändrosthusen, där den ge-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
