Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Landsbygden - Finspånga läns härad - 4. Risinge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RISINGE SOCKEN. 359
framställande Frälsaren och de fyra evangelisterna, äro bland de sista
arbeten bildhuggaren Dyfverman utförde. Denna predikstol var förr
försedd med släkten Ödlas vapen och skänktes till Risinge kyrka 1652
av majoren Knut Ödla. Det gamla altarskåpet, som förr stod på altar¬
bordet, har förflyttats till nya kyrkan. Det altarskåp, som arbetades
här år 1500 och invigdes 1503, hade denna inskrift: Post annos mille
eum quingentis Adonai Edita eonsiliis sunt flaminis herr Nieolai. Tuto-
res eeelesie Andz. in Medelby rf* Petrus in Ingelstadt, d. v. s. I Herrans
är 1500 förfärdigades detta efter rådslagning med prästen Nikolaus.
Kyrkovärdar voro Anders i Melby och Petrus i Ingclstad. I skilda av¬
delningar framställdes händelser dels ur bibeln, dels ur katolska legen¬
der, t. ex. Jungfru Marias himmelsfärd o. s. v. Under altarskåpet:
målningar av Frälsarens ansikte och å sidorna därom S. Augustinus,
S. Gregorius, S. Hieronymus och S. Ambrosius. På ytterdörrarna i
målning: Kristi gång till Golgata, korsfästelsen m. m.
Det, som gör den gamla kyrkan särdeles värderik, är de märkliga
valvmålningar, som finnas, vilka aldrig varit övermålade (fig. 115).
Målningarna, som även gått ned på väggarna, hava emellertid i senare
tid blivit överstrukna med limfärg. Ehuru dessa målningar som konst¬
verk lämna åtskilligt övrigt att önska, äro de likväl, såsom varande
från en tid, då den verkliga konsten icke ännu hunnit hit, av största
värde. De höra till de tidigare försöken i vårt land att efter mönster
från andra länder här skapa konstalster, och det kan icke hava annat
än intresse att se, huru dessa försök avlöpte. Men även på annat sätt
äro de av kulturhistoriskt värde. De visa oss nämligen många drag av
det liv man vid denna tid levde och de seder och bruk man hade inom
vårt landskap. De fullständiga därigenom, vad urkunder lära oss i
detta hänseende. Man ser klädnadsdräkten vid den tid, då målningarna
tillkommo, ja, man kan draga slutsatser av uppfattningen i vissa av¬
seenden vid den för vårt land banbrytande tid, då den nationella käns¬
lan hos vårt folk började att vakna till liv. Efter H. Hildebrand läm¬
nas därför följande fullständiga redogörelse för dessa målningar, vilken
icke förut varit i bokform oftentliggjord:
»Kyrkans valv äro enkla korsvalv, d. v. s. varje valv består av fyra kappor,
som mötas i valvhjässan och med smala snibbar ned åt valvstöden. I dessa
snibbar stå långsträckta gestalter, profeter och andra, med språkband i händerna.
Kappornas huvudytor upptagas i regel av runda inramade medaljonger, var och
en med sin framställning. Som koret var platsen för det huvudsakliga av guds¬
tjänsten, fick korvalvet i regeln den rikaste utstyrseln. Vi börja vår översikt
med detta.
I den östra valvkappan ses en större huvudbild inom flikig omramning: den
yttersta domen. Kristus sitter på regnbågen, iklädd en vid mantel, som är
dragen i sär över bröstet, märkena av såren synas, huvudet omslutes av en
korstecknad gloria, händerna äro upplyfta, från munnen utgå tvänne svärd, med
spetsarna riktade mot munnen. På den ena sidan finnes ett språkband — alla
hava latinsk text — med inskriften: kommen I välsignade o. s. v., å den andra
med orden: gån I förbannade o. s. v. Denna bild upptager det fyrsidiga midt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
