- Project Runeberg -  Östergötland / II. Östergötlands beskrivning /
362

(1914-1920) [MARC] [MARC] Author: Anton Ridderstad
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Landsbygden - Finspånga läns härad - 4. Risinge

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

FIXSPÅNGA HÄRAD.
362
undre längre an det övre — det s. k. patriarkalkorset. De övriga apostlabil-
derna i detta valv äro förstörda. Vid den, som förekommit i den östra valv¬
kappan, ses bilden av en kniv oeh har således här aposteln Bartolomeus varit
avbildad, vars hud med en kniv flåddes från kroppen. Som hans språkband
pläga innehålla orden »uppstigen till himlen* o. s. v., synes ordningen mellan
valvkapporna hava varit: söder—öster—norr—väster. För de övriga bilderna
har emellertid denna ordningsföljd icke varit gällande.
Inom den östra valvkappan se vi scener ur Jesu lidandes historia. I me¬
daljongerna, som bilda en rad längs valvkappans underkant, se vi Jesus bärande
sitt kors — Jesus sitter med armarna korslagda över bröstet, spår av den nyss
undergångna gisslingen äro synliga över hela kroppen, två män äro sysselsatta
med att i korsets armar borra hål för spikarna — korset ligger på marken.
Jesus utsträckt på korset naglas fast vid detta — Jesus hänger på det uppresta
korset, vid vars sidor stå Maria och aposteln Johannes — nedtagandet från
korset: Josef av Arimatea håller Jesu kropp omsluten, Maria kysser den redan
frigjorda högra handen, en man lösgör spiken, med vilken den vänstra handen
är fäst vid korsarmen.
De två närmaste övre medaljongerna hava ett tydligt inbördes sammanhang.
I båda ses himlen återgiven medelst buktande linjer, i båda ses ett kors hänga
ned från himlen. I den ena hälsas korset av en man, vars huvudbonad är
sammansatt av en biskopsmössa och en krona, bakom honom ses en likaledes
hälsande kvinna med krona på huvudet. I de andra ses samme krönte man
med tre krigare bakom honom, medan emot dem ses en skara krigare, med vilka
strid pågår, det är tydligt att denna fiendeskara är dömd till undergång: tre av
dem ligga redan på marken, ännu en är nära fallet, endast de tre, som äro
långt bort, stå ännu. Härmed kan icke åsyftas annat än kejsar Konstantins
krig mot Maxentius, då den förre fick å himlen se ett strålande kors med in¬
skrift: »i detta tecken skall du segra» — han litade på tecknet och vann se¬
ger. Den allra översta medaljongen upptages av en stor lilja.
Korsets historia förekommer även i den västra valvkappan, som har sju me¬
daljonger. Konstantins moder Helena besökte det heliga landet och var ange¬
lägen att finna Kristi kors, vilket av judarna hade blivit nedgrävdt i jorden,
för att man icke skulle ägna det någon uppmärksamhet eller vördnad. En man
visste var det var gömdt, men han ville icke röja hemligheten. Då återstod ej
annat än att företaga grävningar och dessa — vi se det i den fjärde medal¬
jongen i den nedre raden — ledde omsider till upptäckten av tre kors, Kristi
och de två rövarnas. Vilket av de tre skulle väl vara det rätta? Man vidrörde
en sjuk med de tre korsen och när man kom med det rätta, blev den sjuke
genast frisk — även detta finnes här avbildadt.
Den norra valvkappan är helgad åt jungfru Maria och hennes moder Anna.
Den, som gav konstnären anvisning vad han skulle måla, synes hava misstagit
sig eller ock har målaren blandat uppgifterna eller skizzerna om varandra —
medaljongerna äro åtminstone icke ordnade i korrekt följd. Här beskriver jag
dem i den ordning, vilken de hade bort intaga. Anna och Joakim vigas
(»Anna gives åt en man» heter det), Anna bär en krona och vigseln förrättas
av en biskop. År gingo efter år, och deras äktenskap förblev barnlöst, vilket
enligt judisk åsikt var en skam. Båda voro utsatta för hån, och de sörjde djupt.
Joakim lämnar staden för att leva ute hos sin hjord, Anna satt i hemmet.
Då fingo båda samtidigt änglauppenbarelser: till Anna säger en ängel, att hen¬
nes bön är hörd, till Joakim »gå ned från berget». Häpna och glada gingo
de att möta varandra och sammanträffade i den s. k. gyllene porten, där de
omfamna varandra. Anna föder sedan Maria, »Anna föder jungfrun». Maria
uppfostrades i templet: hon bär krona på huvudet och stiger upp, följd av tvä
kvinnor, för en hög trappa, i tempelporten mottages hon av en munk. Många

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:15:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ridoster/2/0372.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free