Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Landsbygden - Finspånga läns härad - 4. Risinge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FINSPÅNGA HÄRAD.
:w(;
derbörande, som tydligen icke var fullt förtrogen med latinet, har skrivit : »Isak
går att offra». Vi se här en mycket liten åsna, på vars rygg äro klövjade en
del vedträn. En äldre man står bakom åsnan, håller i den högra handen en
tretungad knutpiska, den vänstra handen synes antyda, att han talar.
Hans tal gäller då en yngling, som lyfter båda händerna, måhända för att
göra någon invändning — konstnären har kanske rimligt nog ansett, att man
icke utan vidare kan finna sig i att gå bort för att bliva offrad. Isak fogade
sig emellertid i nödvändigheten. Inskriften i nästa medaljong säger: »Isak bär
veden till bålet». Åsnan är borta, gossen bär med rak rygg vedbördan på ryg¬
gen, på ett synnerligen opraktiskt sätt, ty han måste nästa ögonblick tappa
den. Abraham följer, hållande i högra handen ett svärd, i den vänstra en skål,
ur vilken lågor uppstiga. Följande medaljong innehåller slutscenen av denna
episod. Flammorna stiga högt upp från marken, Isak knäböjer på altaret, Ab¬
raham håller honom med den vänstra handen i håret; han lyfter med den högra
svärdet, men hindras att använda det genom en ur skyn sig framsträckande
ängel, vilken, oförsiktigt nog, lägger handen om svärdsklingan. Som offer fick
tjäna en vädur, bekajad med hornen i en törnbuske. Väduren ses där ock stå¬
ende på bakbenen, törnbusken representeras av ett mycket litet träd med två
mycket stora blad. Abraham gick till sina fäder och efter honom lever länge
Isak, vars hustru Rebecka hade födt honom tvillingarna Esau och Jakob. Isak
diskade mera Esau, som var en stor jägare, och vars villebråd smakade honom
väl. En dag sände han honom ut på jakt, på det han måtte få en god mål¬
tid, varefter han ville giva honom sin välsignelse. Rebecka, som hade hört
detta och unnade Jakob den goda välsignelsen, bad denne ute i hjorden hämta
två killingar, av vilka hon ville tillreda Isak en rätt, som kunde vara honom
behaglig. Till denna berättelse hör antagligen den medaljong i det tredje val¬
vet, som visar en man lämna en båge åt en yngling. Här se vi Rebecka laga
maten. Vid en arm, antagligen av järn, är medels en tredje fäst en kittel, som
hänger över en flammande eld. Med en slev har hon fyllt en skål, som hon
håller fram åt Jakob, vilken sitter vid ett bord och är sysselsatt med att slakta
ett djur, som väl skall föreställa en killing. I nästa medaljong se vi Jakob
hära fram maten till fadern, som sitter vid ett bord, som, höljdt med en vit
duk och på vilket ligga bröd av olika former och står en skål, uppbär ett
toppformigt stycke smör. Nästa medaljong visar, att måltiden är slut, bröd och
smör och den välsmakande soppan äro borta. Isak vänder sig och välsignar den
framför honom knäböjande Jakob. Efter måltiden söker Isak vila i sin bädd
men väckes av Esau, som kommer med ett spett, å vilket sitter en stekt fågel
— han kommer för sent, ty den stora välsignelsen hade Jakob, tack vare mo¬
derns list, redan fått.
Sammanhanget för oss nu över till den östra valvkappan. Vi märka där
allraförst två medaljonger, som rätteligen skulle hava förekommit i det tredje
valvet, ty de innehålla scener ur Noaks historia. Vi se här en vidunderlig vin-
ranka, stor som ett träd, med böjliga grenar. Noak frossar på klasarna, en bock
reser sig och stödjer framfötterna mot vinträdet. Därefter ses följderna av
Noaks utsvävning. Han är berusad och har förlorat medvetandet, han ligger
utsträckt på marken och vad som icke skulle ses är blottadt — eller rättare
skulle vara blottadt; medeltidens konstnärer drogo sig visserligen icke för att
återgiva grovt realistiska scener, men här synes alls ingen nakenhet. Ham ser
oblygt på, men bröderna skyla sina anleten.
Vi återkomma nu till patriarken Jakobs historia. På inrådan av modern,
som fruktade för Esaus rättmätiga förbittring, begav Jakob sig till sin morbro¬
der för att söka sig en hustru. Under färden drömde han en natt, att han
sag en stege upprest på jorden och nående upp till himlen, änglarna gingo upp
och ned på denna stege och överst syntes Gud, som över honom förnyade den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
