Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Landsbygden - Finspånga läns härad - 4. Risinge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FINSPÅNG A HÄRAD.
3(>S
Först striden med lejonet. Detta står helt fromt och vänder huvudet till¬
baka mot Simson, vilken med var hand fattar en käke. Hans och lejonets
ställningar äro sådana, att det är honom omöjligt att slita sönder lejonet »så
som man fläcker sönder ett kid». Simson står med lyftad åsnekindbåge infor
en skara ihjälslagna filisteer. I nästa bild skjutes Simson in i dörren till en
fängelsebyggnad, vilken — såsom ofta händer i medeltidens målningar — icke
är stor nog att rymma honom, och i den följande har Simson kommit ut ur
samma byggnad och avlyftar dess dörr. Här har således en missuppfattning av
den bibliska framställningen gjort sig gällande. Simson hade kommit in i den
filisteiska staden Gaza, där uppehållit sig i ett privathus och när han vid mid¬
nattstid gick därifrån, tog han med sig stadens portar, vilka hans fiender hade
stängt till för att vara säkra om att få honom i sitt våld.
Så blev den starke Simson förälskad i en kvinna, som hette Delila. Hon
lockade ur honom, att hans allt övervinnande styrka berodde på hans huvud¬
hår. och när han en gång hade lagt sig att sova, med huvudet vilande i Deli¬
las knä, passade hon på tillfället och klippte av honom håret. »Delila klipper
huvudet», heter det. Ku var den starkes kraft bruten. Fienderna blevo honom
övermäktiga och bländade honom. Simson står med något framsträckta händer
— en gest, som i dessa målningar betecknar varjehande sinnesrörelser — och
en krigare stöter ett vasst instrument i hans ena öga. Inom den södra valv¬
kappan höra fyra medaljonger till Simsons historia. Han hetsar en skara rävar
med bränder fästa vid svansarna in i ett av filisteernas sädesfält — bränderna
synas icke vara avbildade —, något som tilldrog sig långt tidigare. En medal¬
jong vid sidan därav visar honom malande säd — det var under hans träl-
domstid, han maler på en vanlig handkvarn, den äldsta avbildning, mig veter¬
ligen, som hos oss förekommer av en sådan. I en tredje medaljong se vi den
blinde Simson ledas av en gosse. Så kommer slutbilden. Filisteernas furstar
äro samlade i en stor sal för att offra åt sin gud Dagon, och segerglada läto de
hämta den fängslade Simson för att han skulle spela för dem. Han ställdes
mellan två pelare. Som hans huvudhår åter börjat växa, hade hans kraft kom¬
mit tillbaka. Han omfattade de två pelarna och drog omkull dem, hans fien¬
der dödades av det ramlande husets spillror. Detta är här framstäldt på vad
vi kunna kalla ett symboliskt sätt. Vi se en byggnad mycket lik de sakra-
mentshus, som förekomma i våra medeltidskyrkor: en framställning, lik den
som förekom å kalkar och ciborier, över denna en utvidgning, som skall före¬
ställa ett rum, upptill avslutadt med murtinnar och tre torn. Simson omfattar
fotställningen, de tre tornen ramla ned, ur rummets två fönster titta två an¬
sikten fram.
Återstoden av denna valvkappa upptages av Susannas historia. Enligt apo-
kryfiska tillägg, som i den alexandrinska översättningen av Gamla testamentet
införlivats med profeten Daniels bok, blev Joakims i Babylon maka, den kyska
Susanna, av två försmådda älskare anklagad för äktenskapsbrott och dömd för
sådant, men profeten Daniel frambar sådana bevis, att domen blev upphävd och
Susanna således frikänd. Tre medaljonger äro ägnade åt Susanna. I den
första sitter hon i ett badkar, två män stå framför henne, ett livligt samspråk
försiggår; inskriften lyder: »Susanna tvättar sig». Nästa medaljong visar henne
och de två männen inför en sittande domare, inskriften upplyser, att hon *dö-
mes». I den tredje står Susanna i midten med två väpnade män bakom henne,
framför henne står Daniel, en yngling, och inskriften lyder: »Daniel frälsade
den oskyldiga».
Det synes finnas ett visst sammanhang mellan de historier, som äro åter¬
givna i detta valv. Först kommer Simson, väldig och stark mot sina och sitt
folks fiender, försvagad genom eget förvållande, men även i döden segrare över
fienderna. I sitt slut var han en förebild till Kristus, mot vilken han i övrigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
