Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Städerna - Linköping
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
från Polen och Litauen till Livland och därifrån till Sverige. De av
pesten då avlidna begravdes strax utanför Hundebergstullen, till vänster
om vägen till Berg. Härförutom ha i en senare tid koleran härjat här åren
1834 och 1866 (se Ögtld I, s. 578).
Förutom ovan omtalade brand 1567 har staden avbrunnit eller till större
del skadats av eldsvåda vid följande tillfällen: på 1150-talet, 1416 samt
1422, då den antändes av åskan, 1490, 1546, såväl d. 5 apr. som d. 18 maj.
Sistn. dag brann Stora Stångebro, ehuru den sedermera reparerades, samt
1596 taket å domkyrkan. En senare eldsolycka skedde natten mellan
d. 29 o. 30 jan. 1700, som inom få timmar lade större delen av staden
i aska. Elden böljade i tullnären And. Lenströms gård vid stora torget,
därigenom att en dräng under ett utbrott av vrede kastade ett brinnande
ljus i en foderlada. Missdådaren blev härför dömd till döden men avled
i fängelset.
Liksom andra under medeltiden betydande platser hade Linköping
sitt kloster. Redan år 1215 omtalas en frater Johannes såsom Custos
claustri Lincop., varmed utan tvivel menas Franciskan- eller
Gråbrödraklostret. Första gången detta kloster omnämnes i nu kända svenska
handlingar är i ett testamente av år 1215. År 1210 hade påven Innocentius III
muntligen givit sin stadfästelse å denna ordens regel. Genom gåvor
och testamenten erhöll klostret icke obetydliga ägodelar. Bland mera
framstående testamentgivare märkas hertigarna Erik och Valdemar,
vilka år 1318 hit donerade 20 mark. Till namnet känner man endast
några få av detta klosters munkar (se Ögtld I, fig. 127). Namnet för dessa
munkar är i medeltida sv. handlingar alltid monast. fr. minor., d. v. s.
minoriter. År 1318 var munken Lars custos här. I övrigt omnämnas
några klostrets gardianer och lektorer. Klostret var beläget n. om
domkyrkan, där biskopsgården nu är, samt hade någon byggnad väster därom.
Ett till ekonomihus användt stenhus finnes ännu kvar från denna tid
(fig. 398). Förövrigt är föga bekant om detta kloster, förutom att det
lidit skada av eldsvåda åren 1416 och 1422. Efter reduktionen stod det
länge öde och lämnades till förfall, till dess det avbrann vid den stora
eldsvådan 1546, varefter tomten med sina förfallna murar av k. Johan
III anslogs till biskopsgård. De gamla klosterhusen betäcktes efter hand
med brädtak och användes till uthus. I en förteckning över
Östergötlands kloster från 1515 av biskop Brask omnämnes i Linköping endast
detta Fransiscankloster. Äldre förf. tala även om ett Bernhardin- l.
Cisternienserkloster. Något dylikt finnes emellertid icke omnämndt i
någon nu känd medeltida svensk handling. Det har sagts, att Johan III
i ett Bernhardinkloster inrättat ett hospital, där den för icke länge sedan
rivna hospitalskyrkan var belägen. Men, som ovan är nämndt, omtalas
ett hospital här redan 1307, och detta kan ju varit beläget å nämnda
plats, där hospitalet, senare länslasarettet, haft sitt läge.
Helgeandshuset var icke egentligen något kloster utan endast
härbärge för resande munkar. Liksom dylika andra inrättningar vid denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
