Östergötland / II. Östergötlands beskrivning / 1001 (1914-1920) Author: Anton Ridderstad Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Städerna - Linköping

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

som f. ö. söder om Storgatan var bebyggdt, voro bebyggda den kvadrat, som än
utgör norra gränsen av torget, samt hela den kvadrat, som är belägen emellan
nuv. Platensgatan och Apotekaregatan. Vidare voro bebyggda hela
Hundebergsgatan, biskopsgården samt det därintill belägna kvarteret, i vilket gamla
klosterbyggnaden än kvarstår. Ö. om nuv. S:t Larsgata fanns endast S:t Lars kyrka
och v. om Apotekaregatan endast landshövdingeresidenset, skolhuset, sedermera
länge frimurarehuset, »stenhusboden» samt spridda hus här o. var. Den kvadrat,
som nu upptages av St. hotellet, hade endast i nv. hörnet gästgivaregården.
Detta är enl. den av ingenjören vid landtmäterikontoret Jonas Brolin n. år
uppgjorda karta. Av 1800 års karta av K. J. Lagergren kan icke inhämtas vilka
tomter, som voro bebyggda. Så godt sig göra låter lämnas emellertid efter denna
karta en beskrivning av staden vid denna tid. Stadens torg voro: Stortorget,
vilket nu hade blivit betydligt utvidgadt. Å 1769 års karta upptages nämligen
den del, som ligger söder om Storgatan, som bebyggd intill Tanneforsgatan, som
strök förbi nuvarande rådhuset; Järntorget, Spannmålstorget, detsamma som nuv.
Magasinstorget, samt Exekutionstorget (1806 Spannmålstorget eller det nuv. S:t
Larstorget, ehuru den
del, som är belägen
mellan Östgöta banks
östra fasad och
kyrkogården, då var upptagen
av tvenne tomter).

402. »Stenhusgården» vid Storgatan.

Stadens förnämsta
gator voro: Storgatan,
som nu i hela sin längd
bar detta namn, under
det den del, som
gränsar intill borggården,
förut kallats
Slottsgatan; Nygatan eller
Vattengatan, som 1769
endast bar sistnämnda
namn och vilken gata
slutade vid Galggatan
(nuv. Djurgårdsgatan),
nuvarande Ågatan, som till sin nedre del från Stångån och till S:t Lars kyrkogård
kallades med detta namn, varifrån och till Klostergatan den kallades Nygatan,
varefter fortsättningen till domkyrkogården benämndes Prästgatan och så förbi
domkyrkogården Biskopsgatan, varefter Hunnebergsgatan vidtog; S:t Korsgatan,
densamma som nu, ehuru i våra dagar förändrad genom Nygatans upptagande till sin
nuv. längd; Tanneforsgatan, som började vid Apotekaregatan och utgjordes av
nuvarande Torggatan (l. Löfvings gränd) samt fortsattes av nuv. gata med detta
namn; Trädgårdsgatan, densamma som nu, ehuru den fortsatte över lasarettstomten
o. s. v., till dess den träffade gamla Badstugatan, som är namngiven på 1769
men icke på 1800 års karta (nuv. L. Badstugatan); nuv. St. Badstugatan, som
upptages utan namn å 1800 års karta, men som 1769 kallades Landerydsgatan.
Förutom Stor- och Nygatorna voro gatorna krokiga och smala. I samma
riktning gingo därtill Borgmästare- (densamma som nuv.) och Östra Kyrkogatan
(nuv. Domkyrkogatan).

Av gator i riktning från norr till söder — vid denna tid, och även senare
ända in på 1860-talet, kallade gränder — märkas Kattbrunns- och Barfotegatorna,
desamma som nu, nuvarande S:t Persgatan, som då var nyligen upptagen, men som
först i våra dagar fått namn; Pilens backe, ännu då utan namn; S. Kyrkogatan och dess
fortsättning Skolegatan norr om Storgatan, som nu i sin helhet kallas Läroverksgatan;

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>