Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Städerna - Linköping - Kyrkligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Så sent som 1523 utfärdade k. Gustav I ett brev till förmån för
Linköpings domkyrka. Men kyrkan kunde även utlåna penningar, helt säkert
icke utan ränta. Så utfärdade en kanik ett skuldbrev år 1304 på lånade
medel att återbetalas efter avslutade studier eller, om han avled
utomlands, att återbetalas av hans arvingar. Under tiden pågick
kyrkobyggnaden allt fortfarande under dylika eller liknande former. Men kyrkan
hade även utgifter för världsliga förhållanden. Så utfärdade k. Albrekt
år 1367 fullmakt för ridd. Bengt Filipsson och Bo Jonsson att tillika
med Linköpingsbiskopen vara uppbördsmän i Linköpings stift för den
till fäderneslandets försvar avsedda hjälp, som prästerskap och adel för
en gång åtagit sig. Härvid hade kyrkan att betala hälften av
avkastningen av domkyrkans prebendehemman. Från denna gärd undantogs
dock byggnadsfonden och det som tillhörde underhållet för koristerna,
vilka dag och natt tjänstgjorde i kyrkan. Bland inkomster, som
utföllo till domkyrkans fördel, nämnes påvlig stadfästelse år 1403 å biskop
Nils’ bestämmelse, att mansbot för dråp, begånget inom Linköpings stad
och stift, skulle tillfalla de vid domkyrkan boende kanikerna.
Under senare delen av 1300-talet omtalas Tideke, som år 1388
särskildt nämnes som domkyrkobyggmästare, »magister fabrice ipsius ecclesie»
eller »magister lapicidarum Lincopie», som det heter i hans sigill. Å en
sten i mellersta koret har en kölnisk mästare förvarat sitt minne genom
denna inskrift: orate : pro : me : magister : gierlac : de : colonia : fecit:
istam : capellam. Inom denna inskrift ses S:t Petrus, med gloria och
nyckel, sittande. Framför honom knäböjer en man, vid vars fötter synas
en hammare och en cirkel. Biskop Henr. Tidemansson införskrev
ävenledes mästare från Köln. Bland dessa har docenten Ax. L. Romdahl
framvisat namnet å en, näml. mäster Adam van Düren. I övrigt
märkas här och var inom kyrkan ett betydligt antal byggmästaremärken
(se Fornvännen 1909 och Meddel. från Ö. Fornminnesförening 1908).
År 1509 arbetade en stenhuggare Olof å Växiö domkyrka med
inslående av valv. Det synes härav, att den långa tid, under vilken
kyrkobyggnaden pågick, alstrade en fullkomlig skola för stenhuggeriarbete,
varvid de inkallade konstnärerna voro läromästare. På grund av skilda
tiders olika stilriktningar och säkerligen även på grund av olika
mästares uppfattning och intryck från andra håll kom Linköpings domkyrka
att bliva ett utslag av den långvariga byggnadstidens och olika
byggmästares skiftande smak. Men de olika delarna förmedla sig med
varandra, på grund av byggmästarnas förmåga, på bästa sätt.
År 1400 lät biskop Knut lägga grunden till ett nytt kor. Arbetet
synes dock avstannat, måhända med den brand, som 1416 övergick
kyrkan, samt synes först åter vara upptaget under biskop Henr.
Tidemanssons tid (1465—1500). Enligt Rhyzelii uppgift skall en nu
försvunnen stenskrift å östra korets s. sida hava lydt: Vi Henrik med Guds
Nådh Biskop i Lyncypung. Guds rena heder byggs diz hus. Anno d:ni
CIC. CD. LXXIII deo gratias. I kortaket läses från denna tid årtalen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
