Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Städerna - Linköping - Kyrkligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
klocka blev gjuten i Linköping 1627, omgjuten där 1667 och, då detta
misslyckades, ånyo 1668, rämnade åter 1759 och omgöts därefter 1764. Vid
själaringningen efter Karl XIV Johan nedföll hon påskdagen den 7 april 1844 från
sin plats genom ett par våningar, likväl utan att skadas, samt uppsattes kort
därefter ånyo. Å S:t Larsklockan, som väger 11,5 skeppund, läses: När Konung
CARL var vida känder, När pästen smittat Sveriges länder, När all Europa
förde krig. I Norrköping man gjorde mig 1711 Haq. Sp. Jag är af gammal
blifven ny, Mitt ljud kan höras upp i sky; Men när som folk till kyrkio går
Och genom trona det förmår, Att bön och sång blir hörd hos Gud, Då är det
bättre än mitt ljud. Denna klocka var först gjuten 1624. Å bönklockan, gjuten
1694 och omgjuten 1764, läses: Då tiden ilskas mer och mer, Då jord med
himmel dristar skämta, Då världen Herrans domar ser, Som föga bättrings frukter
hämta, Då börjar jag i högre ton Till helgedomens rätter kalla. Kung Adolf,
som dem hägnar alla, Mig nådigt stärkt ifrån sin tron. Prästklockan är gjuten
1382 och omgjuten 1778. De båda mellersta klockorna ha i senare tid
undergått mindre reparationer. — Gamla slaguret, som åtminstone fanns redan o.
midten av 1600-talet, ersattes 1866 av ett nytt, förfärdigadt av G..V. Linderoth,
Stockholm, för en kostnad av 6,400 kr.
Om reparationer, som under sista århundradena förekommit, nämnes,
att efter en besiktning år 1772 försågs kyrkan med ny spånbetäckning,
en rämnad pelare ombyggdes, en del av stenfoten å s. sidan omsattes,
valven i v. delen reparerades. Samtidigt nedtogos de båda tornspirorna
i öster. Under åren 1794—1804 försågos delar av långhusets s. sidomur
och tvär- och korbyggnadens s. gavelmurar med yttre beklädnad samt
ombyggdes alla dithörande strävpelare från grunden. Åren 1812 och
1813 undergick det inre av kyrkan en i flera fall rättvist klandrad
förändring. Härvid vitmenades valven. Åtta fönster försågos med
ståndare av gjutgods i stället för de gamla av täljsten. Golvplanen
omlades, och alla gravar igenmurades med undantag av dem, som tillhörde
familjerna von Düben, Bielke, Leijonhjelm, Ulfsparre och Lagerfelt,
vilka familjer fingo tillstånd att fortfarande här nedsätta sina lik, sedan
de förmultnat. Sidogångarna förflyttades intill väggarna. Gamla
läktaren över sv. ingången borttogs, varemot några nya bänkrader
tillkommo. Några omkring gravar befintliga staket undanröjdes ävensom
två å högkorets gavlar uppmurade gravvårdar. Den upphöjda
gravvården över fru Ebba Leijonhufvud (icke Grip) förflyttades till n. koret.
Predikstolen förflyttades. Högkoret framdrogs 1,7 m. Det sirliga
träskrank, varmed Henrik Tidemansson omgivit detsamma, bortbröts.
Altartavlan förflyttades. Dopfunten flyttades. Den stora orgelläktaren
byggdes större, omkring 1 met. framåt samt utdrogs åt sidorna över
gångarna, varjämte under densamma anlades bodar, genom vilka delar av
blindgalleriet bortskymdes och en pilaster borthöggs m. m. Samtidigt
härmed undersöktes samtliga gravarna. Flera tenn- och kopparkistor
samt en del förmodade dyrbarheter saknades då, och man misstänkte,
att gravarna blivit plundrade. En undersökning hölls även härom,
vilken likväl avstannade, sedan en person på misstänkt sätt avlidit. Denne
fick skulden, och saken lämnades åt glömskan. Gravplundringar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
