Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Städerna - Linköping - Kyrkligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
omtalas redan tidigare eller från senare delen av 1600-talet och från år
1782. Efter 1812 års reparation försåldes 1813 åtskilliga föremål, bl. a.
en större och några smärre bilder av trä, en altartavla, en mängd större
och mindre tavlor med förgyllda ramar och bildhuggeriarbeten, ett parti
tavelramar ävensom monument. År 1831 reparerades korbyggnadens ö.
omgivningsmurar till det yttre. Den sista reparation, som företagits,
var emellan åren 1849 och 1870 och föranleddes därav, att
yttermurarna tagit en svår utåtlutning och flera betänkliga rämnor isynnerhet
på s. sidan börjat visa sig, vilka rämnor alltjämt syntes vidga sig.
Man befarade t. o. m. kyrkans nedstörtande. En beslutad besiktning å
kyrkans bristfälligheter företogs då av den för detta ändamål
tillkallade arkitekten, prof. K. G. Brunius och direkt. A. B. Nyström. Bland
då bestämda reparationer nämnas yttermurarnas sammanbindning med
grova ankarstänger, två nya strävpelares uppförande vid den nära till
fall lutande sjuhundraåriga tvärbyggnadens s. vägg, ombyggnad av
långhusets strävpelare, varjämte hela kyrkan skulle förses med ny sockel
av granit samt fönstren, listverken och flera delar av väggytorna skulle
ombyggas m. m. Hösten 1849 insattes två grova ankarstänger över
tvärbyggnaden eller det s. k. korets takvalv, varest man trodde sig först
befara mur-ras, enär den s. väggen lutade betydligt utåt. Därförutom
anspändes ytterligare fem ankarstänger allt efter som strävpelare
nedtogos och ombyggdes. Våren 1850 började stenhuggeriarbetet. En 2,9
m. djupt murad grund lades därefter för de två strävpelare, som
uppfördes av huggen kalksten invid korets s. vägg. Förutom dessa
uppfördes på nymurad grund nio nya strävpelare, varjämte sexton mer eller
mindre reparerades. Till alla användes listverk av granit, i likhet med
de ursprungliga. Ny sockel av finhuggen, skråkantad granit insattes å
hela kyrkan och strävpelarna. Under långhusets väggar återställdes
den mycket bristfälliga grunden. I kyrkans trettio fönster inlades nya
sluttande med listverk försedda gråstensplaner. De sirliga karnisade
smygarna med sina baser, cylindrar och kapitäler samt valvslag
ombyggdes av nyhuggen kalksten, och därtill hörande rosettverk insattes, allt
i sin ursprungliga form. I några fönster kunde dock flera av de gamla
posterna och delar av rosettverket bibehållas. I alla fönstren infattades
gjutna målade bågar av tackjärn uti spetsformiga rutor, med vitt glas
i de räta facken och färgadt i rosetterna. Nyhuggen sten insattes i de
mest förvittrade väggfälten omkring fönstren och portalerna, och
gråstensvulst infattades kring hela kyrkan. Av den lövrika genombrutna
taklisten insattes på södra sidan en nyhuggen av kalksten, men på norra
sidan gjordes endast en del ny, och det övriga reparerades.
Båggesimserna på och vid tvärbyggnaden ävensom listen kring koret återställdes.
Sedan mot slutet av restaurationstiden i stenhuggeri skickliga arbetare
blivit genom byggmästarnas omsorg uppfostrade, företogs även
restaureringen av portomfattningarna, till vilket var hög tid, enär på den sv.
porten valvslagen börjat betänkligt skilja sig från varandra, och delar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
