Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Historiska berättelser och sägner - Jättarna och deras boningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En annan sägen om Heda kyrka förmäler, att hon skall vara byggd
av sten från Rödgavel. En gudsman under första kristna tiden bodde
vid foten av Omberg. En dag sammanträffade han med jätten i
Rödgavel. Under samtal dem emellan yttrade den till kristendomen
omvände, att han länge haft i sina tankar att få ett tempel uppbyggt i
nejden.
— Det skall jag bygga, sade jätten.
Men han bestämde därvid, att då kyrkan var färdig, skulle han
bekomma den nykristnade själv som arbetslön. Och detta ansåg sig denne
kunna gå in på, då den överenskomna arbetstiden var så kort tilltagen,
att kyrkan på denna tid mänskligt att döma icke kunde bliva färdig.
Jätten arbetade emellertid med iver och bar fram det ena stenblocket
efter det andra från Rödgavel. Han längtade, berättar sägnen, efter
kristet blod.
Den gudfruktige hade emellertid på berget en ko i bete. Då en
tjänarinna vid ett tillfälle varit och mjölkat denna, hade hon hört, huru
jättens hustru sagt till sin son: »I morgon kommer din fader Påvel hem
med kristet blod.»
Med förskräckelse hade den kristnade mannen sett, hurusom
kyrkobyggnaden kunde bliva färdig på den utsatta tiden. Med förnöjelse var
det därför, han nu hörde tjänarinnans ord. Han hade därigenom fått
veta jättens namn, och med kännedomen om detsamma var han honom
övermäktig. Då han nu gick för att bese byggnadsverket, var allt i det
närmaste färdigt. Det återstod endast en av tornpelarna, med vilken
jätten just var sysselsatt.
— Påvel, Påvel, du har satt pelaren sned, ropade den helige.
I detsamma störtade jätten till marken och dog. Denna pelare skall
sedan länge förblivit i sin sneda ställning.
I Resebro mosse i Borgs socken finnes ett ganska högt berg, som fått
namnet Brudberget, på grund av att ett brudpar där skall av jättar
varit bergtaget. Å detta berg finnes en s. k. fornborg.
Att jättarne voro kända för sin styrka är redan omnämnt. Och får
man tro den i Linköping år 1490 födde, av påven utnämnde svenske
ärkebiskopen Olaus Magnus, så var detta icke att undra över. I sin
»Historia om de nordiska folken» berättar han, hurusom såväl i Göta-
som Svealand »i nyare tid» funnits mån, som varit utrustade med sådan
styrka, att var och en av dem kunde på sina skuldror lyfta upp och
flera stadiers väg bära en häst eller den största oxe, ja, ett järnkärl av
sexhundra och ända till tusen skålpunds vikt — »en vikt som också
åtskilliga ungmör kunna lyfta». Olaus anför därjämte ur de heliga
skrifterna, att Og, konungen i Basan, av resarnas släkte, hade en järnsäng
av nio alnars längd och fyra alnars bredd efter en mans armbågsmått.
Efter Solinus berättar Olaus vidare, att en son till Eutymenes på Salamis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
