- Project Runeberg -  Östergötland / III. Fornsägner och kulturbilder från Östergötland /
10

(1914-1920) [MARC] Author: Anton Ridderstad
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Historiska berättelser och sägner - Jättarna och deras boningar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

följande, som här återgives med utdrag ur den dikt av Sam. Joh. Hedborn,
som bär namnet »Stjärnorpsfiskare»:

— — — — — — — — — — — — —
»I forntiden var det vid gården en man,
Och Stjärnorpafiskare kallades han,
Han rodde i nickande vassen sin båt,
Båd’ dagar och nätter; så våt, så våt.

Han lade ut nät och krokar med svek
I vattnet för menlösa fisken i lek,
Och gäddan i lönliga snaran han drev,
Och fångade ålen på silverrev.

Och blev uti borgen[1] på glänsande fat
Av svenner framburen den kräsliga mat;
Och främmande gäster vid herrskapets bord
De tala om fiskarn berömliga ord.

Skön fröken var natt genom fönstret såg
Från högan loft på villande våg,
På underbart sinne och tankar så rik,
Och såg på den ensliga facklan i vik.

Så kommer en jungfru med rosendekind
Och åker på böljan i nattlig vind;
Hon åker i blänkande silverkorg —
Skön fröken hon anar en morgondagssorg.

De mörkgröna hingstar frusta nu svårt
Och skaka de guldsmidda remtygen hårt;
Av löddriga manar blir sjöböljan vit
Och dånar och välver båd’ hit och dit.

Den listiga havsfrun tyglar sitt spann;
Så smal var hon snörd som en lilja, och grann
I skinande gördel som azursten,
Och axlarna lyste som elfenben.

Kring ådrigan hals, kring snövitan hand,
Klart blänkte de rader av skönaste band
Med dyrbara pärlor båd’ röda och blå
Och rika gullringar på fingrarna små.

Och fiskaren var både modig och varm,
Han hade ej sovit på jungfruarm.
Varendaste tärna i slottet, som fanns,
Hon drömde om fiskarn, om krona och krans.


[1] Den borg, som här omtalas, var belägen å den ståtliga höjden Snaven och är
en s. k. hembygdsborg.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:16:27 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ridoster/3/0024.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free