Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Historiska berättelser och sägner - Jättarna och deras boningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Från den tid då, enligt sägnen, »stenar och berg ännu icke hunnit
att hårdna utan voro blöta och mjuka», finnes, såsom det berättas, även
på ett flertal ställen minnen av jättarne.
Å det s. k. Stakberget på Norrums ägor i Börrums socken finnes,
för att nu anföra ett par exempel, ett »jättesäte», uppkommet vid något
tillfälle, då en jätte har vilat sig. Å andra håll finnas intryck av
människofötter o. s. v. I Regna socken, på gränsen mellan Östergötland och
Södermanland, är nära landsvägen ett stenblock, å vilket finnes en figur
i form av en hästsko, som enligt sägnen tillkommit genom en spark av
en jättes häst
S. k. jättegrytor finnas på flerfaldiga ställen inom Östergötland. De
äro, som bekant, grytlikt formade urholkningar i bergen, vilka
tillkommit genom stenar eller stenblock, sand och grus, som med hjälp av
framvällande vatten först grävt sig ned i berghällen och därefter genom en
fortgående virvlande rörelse svarvat och tillnött berget på djupet. Dessa
»grytor» ha fått sitt namn därav, att folktron antagit, att de i bergen
boende jättarne använt dem vid sin matlagning.
I ett större berg å Kinäs ägor i Östra Ryds socken finnes en
jättelik gryta, som i botten har två intryckningar liksom efter ett par
knytnävar med en mellanliggande balk. Det är, säges det, spår och minne
efter jättehänder.
Med dylika grytor var förr förbundet den vidskepelsen, att vattnet,
som plägade finnas i dem, ansågs välgörande för sjuka, men för att
vattnet skulle ha åsyftad verkan, måste offras åt den, som hade makten över
detsamma. Offergåvan kunde bestå av en obetydlighet, t. ex. en slant,
en knapp eller något dylikt.
Från Norrköping omtalas jätten Knäpping, men om honom är icke
något vidare känt. Minnet av denne bevaras i den s. k.
Knäppingborgsklippan med sin hällristning, vilken i en nyare tid blivit överbyggd.
Loke var i urtiden jättarnes lömske härskare.
Berättar jag härtill, att jättarne anses ha varit skickliga smeder, har
jag omtalat allt, vad som om dem kommit till min kännedom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
