Östergötland / III. Fornsägner och kulturbilder från Östergötland / 20 (1914-1920) Author: Anton Ridderstad Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Historiska berättelser och sägner - Gudarne

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Tor, berättar sagan, kom till Sverige med någon invandring, och
han fick sin makt, sedan han med sin hammare besegrat jättar och
troll. Det är antagligen så, att någon vid invandringen haft namnet Tor
eller också bekommit detta namn, och då man vid den tiden trodde, att
stora män efter sin död kunde återfödas till jorden, tillade man denne
vid sin hitkomst, sedan han därtill visat sig värdig, alla de egenskaper,
som ryktet hitfört om den ovan omtalade Indra.

Tors färg var rött. Vid Torsdyrkarnes stora högtider Skärtorsdagen
och Kristi himmelsfärdsdag användes därför röd klädedräkt. Seden att
använda något rött klädesplagg, då man firar gökotta, har åtminstone i
Östergötland även i en senare tid varit använd. Det har därav dragits
den ganska sannolika slutsatsen, att Tor och göken haft något samband
med varandra.

2. Avskjutande av pilar mot molnen för att hjälpa gudarne. Efter Olaus Magnus.

Tor var jordbrukets beskyddare. De, som sysslade med jordbruk,
kommo därför efter döden till Tor och icke till Oden.

Om åskan hade våra förfäder mycket vidskeplig uppfattning. Så
snart tordönet hördes, voro de färdiga att med sina bågar avskjuta pilar mot
molnen. De ville därmed hjälpa sin gud, som de trodde blivit anfallen.
Med stora väldiga kopparhammare, kallade Jupitershammare eller
Torshammare — vilka de höllo i stor vördnad —, sökte folket därjämte
efterhärma tordönet. Det ansågs som en from handling att på så vis
deltaga på gudens sida (fig. 2).

Enligt en sägen, som ännu upprepas i Östergötland, hörde den s. k.
Torbaggen — namnet förvänt till Tornbaggen — till Tors heliga djur.
Ligger det lilla djuret, som har sin tillvaro i kreatursspillning å
landsvägar o. s. v., på rygg, kan det icke hjälpa sig självt. Om någon då

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>