Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Historiska berättelser och sägner - Gudarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nærdhavi. Skades namn förekommer i Skärlunda i Borg samt möjligen i
Skärlunda i Malexander samt Skärlunda, som ännu 1412 var tingstad i
Kinds härad. Ulls namn återfinnes i gårdarna Ulberstad i Skärkind,
som 1367 kallas Ullabolstad, Ullekalv i Högby, Ullevi i Järstad, Kimstad,
S:t Lars och Örberga socknar, Ullsberg i Gammalkil, Ullstorp i Fivelstad,
Nykil och Ö. Ryd, Ullstämma i Landeryd samt Ullälva i Törnvalla och
Örtomta socknar.
Om det också icke får förutsättas, att alla dessa namn leda sitt
ursprung från hednatiden, så kan det likväl sägas, att många av de
platser, namnen angiva, varit heliga. Med visshet kan sägas, att en del
gårdar, i vars namn gudanamn ingår, tillkommit i en senare eller t. o. m.
senaste tid. Här nåmnes som exempel Odensborg och Odensnäs i Vreta
kloster samt Odensborg i V. Ny, det sistnämnda uppkallat efter släkten
Odencrantz. Dår namnen Hov, Vi, Harg eller Lund förekomma utan
tillägg av något gudanamn, har det antagligen varit en helig plats, där
offren ägnats olika gudar eller ock har gudanamnet under tidernas lopp
förgätits.
Ovan år nämnt, att våra förfäder även dyrkade solen. Som
sinnebild för solen begagnades ett hjul med fyra ekrar eller ett likarmat
kors omgivet av en ring. Solen till ära firades midvinterns solfest med
gästabud med mycken mat och dryck jämte offer. I gamla testamentet
omtalas, hurusom hästar blivit helgade samt vigda eller offrade åt solen
och huru vid ett tillfälle solens vagnar uppbrändes.
Vissa djur höllos även heliga såsom svin, häst, oxe, ko o. s. v.
Genom handbeläggning på dessa djur avgåvos ed och löften. Särskilt
ansågs det svin, som offrades vid jultiden, för heligt. Främsta julrätten är
än i dag hos oss skinkan eller en helstekt unggris med äpple i
munnen. Till julen bakas ännu bröd i form av en galt. »Julkusen», som
bakas till julen, är eller var en fyrkantigt formad kaka, försedd med ett
i varje hörn utskjutande tillägg i form av en snäcka. Denna kuse
tillhörde ännu för några tiotal av år sedan den »julhög», som för barn och
tjänare ordnades å de olika julborden. Dessa kusar voro ursprungligen
en påminnelse om juloffren av oxe och ko.
Vid julönskningar med brevkort till en »god jul» framställes ofta en
galt å korten.
En annan form av dyrkan var följande. I enlighet med gammal
åskådning var ett högre väsen införlivat med varje bevuxet åkerfält, och
man menade, att då skörden avverkades, flyttade sig detta väsen allt
efter hand till den sista återstoden av skörden, där det stannade. I den
kärve, som bands därav, blev detta väsen eller denna växtlighetsdemon
— ett andligt mellanväsen emellan gudar och människor — innesluten,
vadan själva kärven ansågs helig och blev helighållen. Detta
mellanväsen tänktes antingen vara i människoskepnad eller i djurgestalt. Det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
