Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Historiska berättelser och sägner - Återblick vid den historiska tidens gryning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ÅTERBLICK VID DEN HISTORISKA TIDENS GRYNING. 41
ningskonst, varom ännu ett stort antal fornborgar inom Östergötland
bära vittne. Det icke minst viktiga var, att den obändiga utlandsfararen
— vare sig han gav sig ut för köpenskap eller för att taga anställning
som krigare — fick lära sig ordning och tukt.
De nordliga folkstammarna och de söder om Mälaren och Vänern
boende voro till sin läggning och sina lynnen mycket olika.
De nordligt boende slcridfinnarne sökte, säger Jordanes, »icke sin
föda av säd, utan leva av vilddjurens kött och fåglarnas ägg, då där en
så stor avel lågges i träsken, att den både länder till släktets förökning
och till folkets rikliga mättande». Härvid torde icke förglömmas, att
Jordanes* arbeten datera sig så sent som från omkring år 550. Där
bodde även svearne, vilka enligt Jordanes drevo handel »men levde-
fattigt». Men dessa stammar hade ännu vid folkvandringstiden icke
framträtt i historien. »Särskilt de östligare bland dem» skriver Stjerna —
forskaren och forntidsförfattaren —, »de som bodde vid Mälaren, Ålands
hav och Bottniska viken ha under järnåldern före folkvandringstiden
spelat en jämförelsevis obetydlig roll.» Det har visserligen blivit sagtr
att de befolkat Norrland, och det har även förmenats, att de befolkat
delar av Finland, men denna utsago är osäker och saknar bevis, ehuru
det är bekant, att Ålandsöarna tidigt befolkades från vårt land. De hade
icke heller visat böjelse för krigiska bragder eller för de östgermanska
folkens — goter, vandaler och burgunder — strider mot det romerska
väldet eller erövringarna vid Rhen, Donau och Medelhavet.
De i skyldskap med söderns mäktiga folk varande götarne, boende
söder om Målaren och Vänern, voro däremot tidigt ett kraftigt och be¬
tydande folk. Dessa, och bland dem icke minst östgötarne, visade sig
i mofsats till de nordliga stammarna tidigt hava en synnerlig håg att
lära känna andra länder ån sitt eget landskap. Därtill kom deras håg
för kämpadater, som kom dem att deltaga i de gotiska släktfolkens stri¬
der mot de romerska staterna. Till detta bidrog nog förutom äventyrs-
och krigarlusten även medvetandet om, att lika vål som de genom kö¬
penskap och sjöröveri kunde förvärva ägodelar, så kunde de ock nå delta
mål genom sold och krigsbyte.
Men vid tal om östgötarne i äldsta tid får ihågkommas, att landska¬
pet var befolkat av invånare med olika kultur i väster och öster. De i
väster voro ett jordbrukande folk, under det folket i öster levde av fiske
och jakt. Men under det, såsom förut år nämnt, ett av de nordliga
folken i vårt land levde på sistnämnda sätt ännu på Jordanes’ tid hade
den megalitiska kulturen (se Ögtld I s. 32) redan under bronsåldern, som
slutade i Sverige i mitten av 6:e århundradet f. Kr. f., börjat utbreda
sig till östra Östergötland.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
