Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Historiska berättelser och sägner - Helgon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
64 HISTORISKA BERÄTTELSER OCH SÄGNER.
iakttagande av skillnaden mellan de olika kommunerna — samla sig d.
26 december på frusna träsk och ålvar, dår isen ligger spegelblänk, till
att rida i kapp antingen för att vinna segerpris eller för blotta åran
Ingenstädes i hela norden anställas emellertid sådana spel på isen oftare
ån hos östgötar och västgötar.»
Den 26 december var helgad åt S:t Stefan, och den svenska alma¬
nackan bär än i dag detta namn.
Å annandagen plägade man gå omkring från gård till gård med
»ljusa stjärnan» samt sjunga visan om Staffan stalledräng. Avsikten
härmed var, att de sjungande antingen skulle bli förplägade med mat
och dryck eller också att genom insamling få medel till ett julgille, vare
sig i penningar eller varor. Bland de deltagande voro två unga mån
sammanbundna under midjan och lutande framåt men åt motsatt håll.
De gingo såväl på ben som armar, vilka förlängdes med korta käppar.
Över dem lades ett grått täcke. På denna åttafotade häst red den, som
föreställde Staffan. Antingen nu ryttaren kastades av eller hästen föll,
blev det till förnöjelse för åskådarne. Staffan själv höll förvända tal
om, huru han var född långt upp i norden bortom solen i ett förborgat
land samt om, huru han under vidsträckta resor sett råttor slakta kattor,
myggor stånga tjurar och annat dylikt skämt. Han sade sig uppträda
som Herodes, varmed avsågs att erinra om en gammal berättelse, enligt
vilken Staffan varit i tjänst hos Herodes och där blev varse stjärnan från
Betlehem, vilken tyder på, att den var född, som skulle frälsa världen.
En julbock plägade följa ävensom en jude med pungen för att emottaga
bidragen. Denna sed har varit gängse över hela Nordeuropa. Överallt
sammanställes Staffan med hästarna.
Den uppgift, som förekommer i Meddel. från Ögtlds fornminnes¬
förening 1909, om att en dylik Staffansfestlighet försiggått inom Öster¬
götland år 1897, synes bero på missuppfattning.
Efter nionde strofen (se nedan) tändes ljus. Eld uppgjordes i spiseln,
glöggpannan påsattes, varefter bordet dukades och sångarne bjödos på
glögg, julöl oeh mat. Glöggen hade följande tillsatser: brännvin, sirap,
pomeransskal, äpplen, nejlikor, blåbär, kanel och malört, samt serverades
i silverbägare, om sådana funnos, varefter »tremänning» dracks. Man
plägade även »tämja vita stuten», som gick så till, att en matsked ifyll¬
des till nära hälften med gröt och därefter med »finkel» (orenat brän-
vin), vilket därefter nedsväljdes. Den, som förtärde de flesta skedarna
var den »katigaste» eller duktigaste.
»Ljusstjärnan» utgjordes av en slags lykta, hopfogad av tunnband
eller något annat lämpligt, varöver fästats taljat eller oljat papper, var-
inom brann ljus. »Stjärnan» formades understundom sexuddig samt
var fästad på en lång stång.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
