Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Historiska berättelser och sägner - Helgon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
72 HISTORISKA BERÄTTELSER OCH SÄGNER.
samt folk av alla åldrar och olika stånd, förnämligast från de tre nor¬
diska rikena, i sådan mängd att man aldrig förr sett så mycket männi¬
skor på en gång samlade i orten. Icke heller hade man förut sett en
högtidligare procession än vid detta tillfälle. Relikerna av helgonets
»hela kropp» förevisades. Skrinet med relikerna bars av fyra biskopar
och ställdes på högaltaret i brödernas kor under välsignande samt lov¬
prisande av Gud. Kyrkan var klädd bl. a. med bonader.
Petrus av Skänninge, från 1348 S:t Birgittas biktfader, var Vad¬
stena klosters förste generalkonfessor. Petrus avled år 1378. Birgitta satte
stort värde på denne sin biktfader. För hennes dotter S:t Katarina var
Petrus, som en författare på 1400-talet säger, »tuchtemästare». Det berät¬
tas, att Katarina vid ett tillfälle utan moderns vetskap besökt en gudstjänst
i en klosterkyrka. För detta blev hon av sin svärmiske lärare så hårt
gisslad, att blodet trängde fram över hela hennes kropp. Med säkerhet
kan dock icke uppgivas, att denne lärare var Petrus. Omkring denna
tid försöktes förgäves i Rom att få Petrus förklarad tillhöra de saligas
antal, han erkändes icke ens av den påvliga makten tillhöra den lägsta
graden bland helgonen. Inom Vadstena kloster ansågs han emellertid
som den »helige* herr Petrus. Enligt Diar. Vazst. levde han hela sitt
liv i kyskhet, något som vid denna tid, då alla naturliga känslor — även
under de största själs- och kroppslidanden — måste betvingas, ansågs
såsom särskilt saliggörande.
S:t Katarina, dotter av heliga Birgitta och Ulf Gudmarsson. Hon
var född 1331 eller 1332 samt blev vid omkring 32 års ålder gift med
riddaren Egard von Kyren under kyskhetslöfte. I sitt äktenskap bibehöll
hon även alltjämt sin renhet. Det berättas, att Katarinas broder ridda¬
ren Karl vid ett tillfälle under natten smugit sig in i sin systers sov¬
kammare, där han på det stenlagda golvet såg hennes enkla bädd avsides
från sin mans. Redan från sin barndom hängav hon sig åt de gudom¬
liga tingen, och redan tidigt fick hon av sin moder lära sig att utöva
barmhärtighet vid de av modern inrättade barmhärtighetshemmen, vari¬
bland ett vid Ulvåsa. Med sin mans tillåtelse begav hon sig till Rom,
dit hon ankom jubelåret, varefter hon deltog i moderns gudliga verk.
Efter mannens död, varom hon fick kännedom år 1351, säges hon ytter¬
ligare hängivit sig åt goda gärningar samt erhållit många olika uppen¬
barelser. Tillsammans med sin moder besökte hon Jerusalem. Sedan
S:t Birgitta år 1373 avlidit i Rom och Katarina där med stor heder be¬
gravt henne, förde hon stoftet till Vadstena, i vars kloster hon blev nunna
1375. Genom sitt heliga levnadssätt blev hon där en föresyn för det
övriga klosterfolket.
Då allt flera underverk skedde vid moderns grav, begav sig Katarina
åter till Rom sistnämnda år och därifrån till Neapel för att samla upp¬
gifter om sin moders underverk. I Italien kvarstannade hon nu i fem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
