Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Historiska berättelser och sägner - Helgon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HELGON. 73
år under arbete för moderns kanonisering, ehuru utan påföljd på grund
av den dåvarande söndringen inom den katolska kyrkan. Däremot vann
hon bekräftelse å klosterregeln m. m. Återkommen till Sverige år 1380,
emottog hon styrelsen över klostret som abbedissa. Icke långt senare, eller
d. s, avled hon. Hennes död och begravning meddelas endast kort¬
fattat i ett par rader i Diar. Vazst.
Efter hennes död blev dock mycket tal om hennes underverk. Under
åren 1475—77 företogos vidlyftiga undersökningar härom. Av vad som
då berättades och meddelades undersökningskommissionen omnämnes
följande.
Om sjukdomars och kroppsliga skadors botande visste man i stor
mängd berätta. Endast genom handpåläggning botade hon talrika sjuka,
bl. a. Vadstena klosters tjänare glasmästaren Bengt, som fallit ned från
en hög byggnad.
Redan i Rom började Katarina bliva omtalad för sin undergörande
kraft. Romarne sökte hos henne sin räddning, då de kommo i någon fara,
oaktat Rom var väl försett med skyddshelgon. Vid ett tillfälle hotade
Tibern att vid en översvämning bortföra en brygga samt skada kring-
stående byggnader. Hennes hjälp begärdes, men hon förklarade under
tårar sig ovärdig att gå ned till stranden för att bedja. Hon fördes då
med våld dit ned. Legenden säger, att så snart den forsande floden
kom att vidröra hennes kläder, saktade den sitt lopp och gick tillbaka
inom sina bräddar.
Nunnorna i Vadstena hade därför, att de sällan bytte kläder, blivit
så angripna av ohyra, att de icke ostört kunde förrätta sin gudstjänst.
Genom bön befriade Katarina dem därifrån.
Underverken efter Katarinas död började genast vid hennes begrav¬
ning. Talrika skaror av folk aV skilda klasser hade tillströmmat för alt
närvara vid högtiden. Bland dem befann sig Strängnäsbiskopen Tord,
Då han trädde fram till båren och vidrörde den dödas hand, kände han>
sig hårt fattad av densamma. Därigenom kom han att påminna sig ett
löfte, som Katarina å hans vägnar givit påven, då Tord ännu var electus
eller innan han blivit vigd till biskop, nämligen att bliva en trägen och
vaksam herde i sitt ämbete.
I hela Vadstenabygden talådes om, huru Vättern vid islossningen
på våren brukade taga flera människoliv. Aven alnstjock is sönderstyc-
kades under stort dån vid denna tid. Vid ett dylikt tillfälle hade några
Vadstenabor blivit utsatta för fara. De befunno sig långt ute på sjön
och blevo dår med sina fordon stående på ett isflak, vilket allt mer
minskades av stormen. De kastade då sina ögon mot det avlägset belägna
klostret samt anropade Katarina om hjälp. Genom hennes bemedling
kommo de då med isstycket på ett underbart sått i land.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
