Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Historiska berättelser och sägner - Helgon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HELGON. 77
ner- och Karmeliterordnarna samt andra klerker till ett antal av över
hundra. När dessa hade intagit sina platser, uppsteg d:r Jak. Gislonis
och höll en predikan på latin, vari han bl. a. prisade Guds mildhet att
skänka vårt land så många heliga män och kvinnor. Slutligen ägnade
han Katarina sitt lov. Predikan räckte i två timmar. Därmed slutade
törsta dagens högtidlighet, och nu trängdes man för att komma in i ko¬
ret, där Katarinas beläte var uppställt, och genom att bevisa detsamma
sin vördnad få åtnjuta den utlovade avlaten. Under hela natten stod
kyrkan öppen, på det avlaten skulle kunna hinna att utdelas åt den stora
allmänhet, som tillströmmade.
Följande dag samlades prelaterna, iklädda sina dyrbaraste skrudar,
i sakristian och gingo därifrån ut i munkarnes kor. 1 samma stund in¬
trädde herr Sten, åtföljd av rådet, i kyrkan. Hans klädnad var av brun
flöjel, fodrad med hermelin. Han var mild som en Guds ängel. Såväl
munkarnes som nunnornas koromgång upplystes av en stor mängd ljus.
Alla klockor både i tornet och vid altarena började ringa, såsom bruket
var om påskmorgonen, och processioner satte sig i gång till Katarinas grav.
Ärkebiskopen och biskoparne knäböjde vid graven och svängde sina
rökelsekar, såsom sedvänja är i domkyrkan på pingstdagen. Under böner
och sånger nalkades biskopen närmare graven, uttog kistan, vari S:t Ka¬
tarinas ben lågo, och slog ut silket, som höljde benen, så att de blevo
för alla synliga. Då gräto alla i hjärtans glädje. Sedan sjöngo klerker-
na andra sånger, varunder ärkebiskopen tog upp Katarinas huvud, kysste
det med all gudlighet. Hans exempel följdes av de övriga prelaterna,
herr Sten och allt ridderskapet. Huvudet lades därefter i ett väl prytt
kar, som var på förhand tillrett. Hakan lades i en kristall, infattad
i guld och silver, och armarna likaledes i var sitt kar. Samtidigt blev
en liten kista framburen, prydligt målad och innantill fodrad med rött
purpurkläde. Ärkebiskopen mottog då av biskopen i Linköping relikerna
och lade dem in i kistan. Denna mindre kista sattes sedan in i ett stort
skrin, som bars av fyra biskopar ifrån graven och ställdes på ett högt
bord mitt på kyrkogolvet. Nära nog alla fällde glädjetårar.
Nu började en ny procession genom kyrkan och ut över kyrkogår¬
den, varvid både Birgittas och Katarinas skrin buros av rikets råd. Kyr¬
kogården var överfylld med allmoge Kyrkogårdsmuren var fullsatt av
mån, och alla hustak, som vette åt kyrkogården, voro överfyllda av åskå¬
dare. Basunblåsare och lekare gingo även i processionen. Sångerna ut¬
fördes efter nya regler. Katarinas beläte bars till altaret, där det upp¬
sattes och emottog allmänhetens dyrkan.
I fyra dagar varade dessa högtidligheter, varunder ideligen predikades
ute på kyrkogården från två predikstolar, en i norr och en i söder. All¬
mogen var mångtalig överallt. Icke desto mindre var kyrkan överfylld.
Det oaktat blev ingen trampad eller skadad, och ej heller syntes folket
så allmänt drucket, som det plägar ske på andra avlatsdagar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
