Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Historiska berättelser och sägner - Helgon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
78 HISTORISKA BERÄTTELSER OCH SÄGNER.
Åven år vetandes, att ärkebiskopen blev hår åtta dagar underhållen
av abbedissan med hederlig kost och mångahanda rätter samt med vin
och kirsedrank, mjöd och tysköl, och utlades till den kosten av Katarinas
egna penningar 700 svenska mark, både silver och mynt.
Då högtiden var ändad, och herrarne ville avresa, begåvade abbe¬
dissan dem alla rikligen. Ärkebiskopen erhöll ett agnus dei (medalj med
å ena sidan det heliga lammet med segerfanan och å andra en helgon¬
bild) av guld, som hon låtit göra, och som kostade 6 nobler och 6 gyllen;
herr Sten Sture ett fingerguld om 16 lod; biskop Henrik ett stop om 34
lod, vilket han emottog med stor kärlek, sägande det vara en mycket
hederlig gåva; biskop Brynolf ett stop om 33 lod; ärkedjäknen Ravel
(Ragvald) i Uppsala ett stop om 33 lod; doktor Jakob ett stop om 30
lod o. s. v. Ärkebiskopens köksmästare erhöll en sked om 3 lod, hans
kock en sked om 3 lod. Åven ihågkommos de andra kockarne, som
hjälpte mästerkocken. Slutligen erhöllo musikanterna 3 mark.
Denna berättelse, som var upptecknad av konfessorn Nikolaus Ragvalds-
son, skulle varje år upplåsas, på det minnetav denna högtid alltid måtte bevaras.
Ehuru Katarina aldrig blev kanoniserad, firas hon ännu inom många
katolska länder såsom »virgo et patrona regni Sueciae».
S:t Nikolaus eller Nils Hermansson var född i Skånninge år 1326,
biskop i Linköping från 1374 samt avled 1391. Han var Sveriges sista katol¬
ska helgon. Under sin biskopstid invigde han Vadstena kloster. Av sin
samtid ansågs han vara ytterst from och helig. Redan i början av 1400-
talet, d. v. s. icke så långt efter hans död, framkom förslag om hans
förklarande som helgon. I detta förslag förekom även Skarabiskopen
Brynolf och nunnan Ingrid i Skänninge. Förloppet härvid är ovanför
omnämnt (se sid. 70). Det förtjänstfulla i deras leverne och underverk
framhålles i där omnämnda brev. För att arbeta för dessa tre perso¬
ners helgonförklarande utsändes kaniken i Linköping Laurentius Gedda.
För abboten Sten i Munkaliv utfärdades år 1414 fullmakt att hos den
romerska kurian verka och söka få de framställda önskningarna gillade»
vilket dock icke lyckades.
Påven Alexander VI förklarade honom värdig translation, vilken hög¬
tidlighet försiggick år 1520. Hans gravsten med hans bild i biskops-
skrud finnes i Linköpings domkyrka (se Ögtld I pl. 140.)
Biskop Nils var i livstiden en nitisk vårdare och befrämjare av kyr¬
kan, eri frimodig man mot den världsliga makten samt därtill en vitter
man. Några underverk från hans sida, under det han levde, omtalades
icke. Dessa började enligt en samtida förf. antecknas först efter hans död.
Rimkrönikan beskriver på följande sätt högtiden vid nämnda translation:
Gud lät sin nåd skina, då
Helige biskop Nils i Linköping lå\
Hans heliga ben de lades i skrin.
Det sa g jag rned egna ögon min.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
