Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Historiska berättelser och sägner - Folkungarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
FOLKUNGARNE. 95
framställde hon den bön, att Magnus skulle bliva fri från det fängelse,
han oskyldigt led, vilken bön även villfors. Drottning Märta hade fått
sin uppfostran i Sverige. Hon avled år 1341.
Såväl konung Birger som hans bröder voro under sin ungdomstid
under förmynderskap av riksmarsken Torgils Knutsson, som under tretton
år förestod regeringen, i enlighet med krönikans utsago, med största heder
och rikets fördel. Alla voro tillfredsställda.
Dans och glädje och tornej
Samt säd och fläsk, det feltes ej.
Det rikligt fanns med sill och fisk,
Och riket stod ej någon risk.
Det frid och sämja var pä alla sätt.
Ej någon tordes göra, vad ej var rätt.
Då år 1305 den härnedan omnämnda tillfälliga förlikningen ingåtts
emellan konung Magnus och hans bröder hertigarne Erik och Valdemar
i de strider, som dem emellan pågingo, intalade hertigarne den svage
konungen, att det var riksmarsken, som var anledningen till deras oenig¬
het. Konungen, åtföljd av hertigarne, begav sig till marskens gård Lena
eller Vena, därifrån han nattetid fördes med benen bundna under hästen.
På så vis låto de honom rida till Stockholm. Före avfärden yttrade
Torgils till konungen: »Ädle konung god! Att I mig så snödligen förrå¬
den, det haven I blygd av, så länge I leven.» Han önskade i övrigt,
»att han så tjänat Gud som han tjänat sin konung». Efter två månaders
fängelsetid fördes han »sunnan vid den stad», där de först »grävde hans
grav och sedan höggo de huvudet av». Över graven restes, antagligen
av hans släkt, ett kors och ett altare, där mässa hölls. Först senare er¬
höll släkten tillstånd att införa hans lik i Riddarholmskyrkan.
Efter hår nedan skildrade stridigheter och sin flykt från riket sökte
konung Birger från år 1318 en fristad i Danmark, där han avled år
1321, därmed hans släktgren utgick. Redan därförut hade sonen Mag¬
nus blivit halshuggen å Helgeandsholmen i Stockholm år 1320, därför
att det orätt sades, att han givit anledning till ofriden i landet och
hertigarnes avlivande. Magnus begravdes i sin farfaders, konung Magnus
Ladulås1, grav (se Ögtld I s. 21).
B. Erik (f 1318), hertig. Då den till en tid mäktige Torgils Knuts¬
son år 1303 nedlade sitt förmynderskap, och de båda hertigarne Erik
och Valdemar fått, vad dem tillkom av riket, började det olämpliga i
denna delning att visa sig. Hertigarne hade ståtlig hovhållning och egna
råd. Till en början måste konungen av dem infordra skriftlig förbindelse
att icke lämna riket och att icke komma objudna till honom med större
följe ån enligt bestämmelse. Snart hotade även konungen hertigarne
med ofred, enär de låtit utföra livsmedel och reste med väpnade män
genom konungens landskap m. m. Hertigarne ansågo sin ställning osäker.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
