Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Historiska berättelser och sägner - Folkungarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
96 HISTORISKA BERÄTTELSER OCH SÄGNER.
De sökte därför hjälp av konung Erik Menved i Danmark. Då detta icke
lyckades, begåvo de sig till Norge, där de av konung Håkan fingo Kung-
häll med omnejd till besittning. Härifrån föllo de in i Västergötland,
och därmed följde de fleråriga striderna emellan konungen och hertigarne.
Infallet i Västergötland slutade illa för hertigarne, och de måste ingå för¬
likning samt erkänna konungens son Magnus som tronföljare (år 1305).
Följande år anställde hertigarne bröllop vid Bjälbo i Östergötland.
Det är ju ädla herrars sed att löna sina mån, då man behöver deras
hjälp, förmenar krönikan, och därför höllo nu hertigarne bröllop för fem
av sina män vid Bjälbo, där hovhållning då hölls. Efter bröllopet sände
de sitt folk norrut och följde själva efter.
Då ville de konungen se. För den skull rida de
Till Hundhammars gärd, vilken ligger långt östan Kolmård.
Där läto de hästarna stå och togo de skepp de kunde få
Så många att de dem bar och rodde dit, där konungen var.
Konungen vistades då vid Håtuna. Som han icke anade något ondt,
tog han vål emot dem. Men när de om aftonen skulle gå till vila, »drogo
de sina vapen uppå, så att konungens mån det icke såg», och då »den
dag var förgången, var konung Birger fången och drottning Märta med
honom». Deras son Magnus tog Arvid smålänning — Birgers trogne man
— och bar till Danmark, där de blevo väl emottagna av sonens mor¬
broder, konung Erik Menved, av vilken han uppfostrades.
Stridigheterna fortgingo sedan under flera år och slutade så, att her¬
tigarne efter ett gästabud å Nyköpings slott fängslades. De avledo efter
fyra månaders förlopp, som man tror, av hunger. Men då reste sig
svenska folket. Nyköping och Stegeborg belägrades. Sonen Magnus kom
konungen till hjälp och sökte undsätta honom med en av honom
anförd dansk ryttarskara. Konungen red sin son och hans hår till mötes
långt in i Östergötland. Men missnöjet var stort emot konungen i och
för hans beskattning av bönderna, vilka önskade, att de snarligen skulle
anträffa hertigens män. Snart kommo också dessa, och de önskade ingen¬
ting högre ån att få komma i strid med konungen. Men konungen å sin
sida vågade ej invänta dem utan flydde. Detta hände vid Skärkind i
Östergötland. Konungens män, både tyskar och vender, redo omkull var¬
andra samt flydde in i Holaveden och därifrån till Västergötland, dår de
blevo slagna av västgötabönderna. Konungen kom då åter till Öster¬
götland och förläde sitt krigsfolk i köpstäderna i förväntning på lugnare
tid. Men även här kom det tiH strid, i vilken konungens folk låg
under. Når deras kamrater i Linköping och Skånninge fingo höra detta,
bröto de upp och reste åter till sitt hemland. Enligt Erikskrönikan skall
det ha varit danska, tyska och vendiska legotrupper, vilka vid detta till¬
fälle övergåvo konungen för att såtta sig själva i säkerhet. Konungen
och drottningen flydde till Visby.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
