Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Historiska berättelser och sägner - Folkungarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FOLKUNGARNE. 97
Junker Magnus kvarstannade å det belägrade Stegeborgs slott. Så
länge man dår hade skjutvapen och stenar, fingo de, som lågo utanför,
lida stor skada.
På Gottland låt nu k. Birger utrusta stora koggar (lastfartyg) och
inlastade å dem matvaror, vapen och manskap. Ånnu hoppades han att
kunna undsätta Stegeborg. Så snart flottan kom till Östgötaskären, blev
den anfallen av det hertigliga manskapet, som erövrade och delade mellan
sig skepp, kost och kläder.
När detta blev bekant i Visby, blev drottningen mycket förfärad.
Men drotseten Brunkow tröstade henne med att ingen fara var för
handen.
— Jag vill nu, sade han, företaga en härfärd, och jag skall lika litet
skona våra fiender, som de skonat oss.
Detta var nu konungen med om, och de togo skepp, varhelst det
fanns några att taga, samt rustade sig vål till kamp. Men åven nu voro
hertigens män genast redo att taga emot dem. De gjorde en flotte, som
de antände och låto flyta ned mot skeppen. Dår tröto för övrigt icke skott
och stenkast. Konungens folk försvarade sig i det långsta, men då kog-
garna började ‘brinna — tre koggar brunno samtidigt —, gåvo de
sig. Då tillfångatogs Brunkow och flera med honom, vilka fördes till
Stockholms torn för att senare avlivas.
Stegeborgs slott höll sig fortfarande, men slutligen hade folket ingen¬
ting att äta. De gåvo sig då mot vilkor, att junkern skulle hållas fången,
under det de andra fingo draga sin fårde, vart de ville, med sina ägo¬
delar. Därefter nedrevos slottsmurarna, så att där låg ej sten på sten.
Junkern fördes till tornet i Stockholm (se ovan).
När konung Birger och drottningen fingo veta detta, kunde de icke
annat än beklaga sina olyckor och sina vänners ofärd. Därefter begåvo
de sig, såsom redan nämnt, till Danmark.
Hertig Erik var gift med Ingeborg, dotter till Norges konung, Håkan.
Deras dotter Eufemia ingick äktenskap med Albrekt, hertig av Mecklen¬
burg, samt var moder till Albrekt, som år 1365 blev Sveriges konung.
Hertig Eriks son:
Magnus Eriksson, kallad Smek (+ 1374), var konung åren 1319—
1365. Han var gift med Blanche av Namur samt hade två söner Erik
(f 1359) och Håkan (f 1380). Om åven missnöje i landet rådde för de
stora skatternas skull ävensom för hans uppgivna levnadssätt samt begäret
att förtro sig åt för oppositionen förhatliga män, styrdes landet likväl omkring
ett fjärdedels sekel under lyckliga omständigheter. Anklagelserna mot honom
blevo emellertid med tiden allt svårare. Därtill kommo de svårigheter, vilka
uppstodo genom den härjande s. k. digerdöden.
Med sin son Erik hade konung Magnus många stridigheter. Erik blev
emellertid först utsedd till tronföljare i Sverige, blev sedan förklarad som
7-1846/5. Ridderstad, Östergötland III.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
