Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Historiska berättelser och sägner - Folkungarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FOLKUNGARNE. 101
dock icke ogynnsamt stämd mot nämnda släktledning, vilket likväl endast
kan anses bero på en personlig uppfattning, mer eller mindre tillfällig.
Känt är, att Folkungar ägde gods i östra Östergötland. År 1250
skänktes sålunda Söderköping med alla tillhörigheter, egendomar och går¬
dar av drottning Katarina, som var dotter till Sune Folkesson (se ovan),
till sin syster Bengta, gift med lagmannen Svantepolk Knutsson. Halleby
synes även varit i Svantepolks ägo. År 1350 nämnas Hallaby och Här-
manshult som byar. Nämnda år tilldömdes Ingemar Ragnosson »och
rette arffuum allt thz godz i Hallaby, Härmanshult och Stockeszäter med
allom ther tilligar ingo undentagno till ewärdelige ego*, som förut orätt
innehafts av herr Knut Folkesson. Den sistnämnde hade erhållit godsen
på det sått, att då Ingemar utan laga förfall skulle uteblivit från ett av
k. Magnus Erikssons krigståg, så överlämnade konungen dessa fastigheter
åt herr Knut. Men då sedermera bestyrktes, att Ingemar vid denna tid
varit sjuk eller legat »hårdeligen utij sottesenng», och att hans son i
stället varit i konungens tjänst, så återdömdes nämnda gårdar.
Att även Hermanshult ägdes av Svantepolk torde framgå av att
hans döttrar Ingrid och Ingegärd jämte Brynolf Bengtsson härifrån utfär¬
dade ett brev år 1310.
Vad Knut Folkesson beträffar, var han av Algotssönernas stormanna-
släkt i Västergötland, vilka i sitt vapen förde ett griphuvud. Denna släkt,
utdog i senare hälften av 1300-talet. Släktförhållandena emellan Folkunga-
slåkten och andra samtida släkter framgå av följande lånade stamtavla,
uppställd av H. Hildebrand och införd i Sveriges historia intill tjugonde
seklet.
Därtill må nämnas, att Knuts fader var broder till biskop Brynjulf
eller Brynolf i Skara. Då det var fråga om denne biskops kanonisation,
trycktes under 1400-talet förhandlingarna härom, numera kända under
titeln Vita Brynolphi. I detta arbete försäkras, att Brynolf var av
Folkungabörd. Knut Folkesson var gift med Margareta, marsken Tyrgils
Knutssons dotter. Det har antagits, att marsken varit av Folkungasläkt,
enår han hade ett upprättslående lejon i sitt vapen. Vapnets fält sak¬
nade likväl de tre bjälkarna och var till ena hälften rutat. Lejonet före¬
kom dessutom i andra denna tids betydande mäns vapen.
Ovannämnda brev av 1350 anföres i den Bromanska akademiska
avhandlingen, men i detsamma finnes icke något nämnt om någon släkt¬
skap emellan Ingemar och Knut, men en dylik kan vara antaglig. (Näm¬
nas må, att detta brev icke finnes infört bland 1350 års brev i Band VI
h. 1 av Svenskt Diplomatariam, utg. av Riksarkivet.)
Detta är vad nu är känt om de nämnda godsen i äldre tid och
deras dåvarande ägare (se vidare ögtld. II s. 816, 818).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
