Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Historiska berättelser och sägner - Folkungarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
100 HISTORISKA BERÄTTELSER OCH SÄGNER.
vilket vapen sedermera användes av hans ättlingar. Andra medlemmar
av släkten brukade Birgers vapen med fältet ån tomt ån fyllt med sjö¬
blad eller rosor.
Folkungaätten härskade 139 år i Sverige. För denna tid börja
de historiska källorna giva rikligare utbyte, icke minst rörande person-
och egendomshistorien.
Vad tidigare uppgjorda ättartavlor över denna släkt beträffar, upptaga
de en hel del personer, som icke tillhöra släkten, åtminstone icke på
annat sått än genom giftermål. De, som ovan äro omnämnda, återfinnas,
där så icke särskilt är nämnt, i samtida urkunder, av vilka deras här¬
ledning framgått.
Med år 1387, då konung Olov av Danmark och Norge avled, åter¬
finnas icke några spår av Folkungasläkten i historien.
Det är icke tvivel underkastat, att icke Birger jarl och Magnus Ladu¬
lås gjorde sitt till att under de skilda stormansupproren söka förkväva
-eller rent av föra en del av sin släkt ur livet. En del säges ha flyttat
utomlands, till norra Tyskland, och en del säges genom förlusten av sin
egendom blivit urståndsatt att bibehålla sitt frälse. Dessa sistnämnda
återgingo måhända till bondeståndet, från vilket Folkungasläkten liksom
alla äldre tiders förnämligare släkter utgått. Detta är mycket möjligt,
ehuru icke bevisligt. Något bevis kan icke heller anskaffas.
Sägner om att ättlingar av Folkungasläkten ännu fortleva i Öster¬
götland upprepas, såsom känt, därstädes ofta. Det kan ju åven vara
ganska förklarligt, att dylika sägner om en härstamuing från en så förnämlig
stormannaslåkt som Folkungasläkten, från vilken konungar i alla tre
skandinaviska länderna ledde sitt ursprung, sedan de en gång uppkommit,
bibehållit sig med en synnerlig envishet. Så vidt jag kunnat utröna, år
det dock först under 1800-talet, och då genom ett par akademiska av¬
handlingar, som Folkungaslåktens fortvaro blivit offentligen upptagen och
berörd. Den första av dessa avhandlingar år den av Jakob Nikol. Ter-
smeden år 1815 författade disputationen De gente folkungica. En annan
dylik disputation är den av sedermera prosten, teol. d:r Ax. Broman år
1851 författade avhandlingen Om Skärkinds socken. Sistnämnde förf.
omtalar emellertid huvudsakligen endast, att å den s. k. Saxbacken i
Skärkinds socken den forntida Folkungaborgen varit belägen samt att
lämningar efter byggnader där funnos. Saxkullen år belägen, säger förf.,
å den gård, som tillhörde en bondesläkt, åtminstone till en del, till år
1849, vilken släkt ansåg sig härstamma från Folkungarne. B. synes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
