Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Historiska berättelser och sägner - Folkungarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FOLKUNGARNE. 103
I Tidning för bondeståndet för år 1835 läses angående denna sak
följande: »Byn Hermanshult har i flera sekler varit bebodd av en och
samma bondesläkt, som vet omtala sina mäktiga stamfäder och sorgfäl¬
ligt döljer flera brev från 1300-talet.»
På detta följde en gensaga införd i Journalen för år 1836. För¬
fattaren finnes icke angiven, men jag har från annat håll erfarit, att förf.
var den litteråre kyrkoherden i Gårdeby Jonas Mattias Kjellenberg
(t 1843), hos vilken fornforskaren, sedermera kyrkoherden L. K. Wiede,
då var anställd som adjunkt. Av denna uppsats framgår, att Hermans¬
hult år 1547 ägdes av bonden Peder Hemmingsson. Han uppvisade
detta år brevet från år 1350 för ortens domhavande, som vidimerade
detsamma.
Nämnde förf. visar, att ingen inom den bondesläkt, som ägt Her¬
manshult, har burit namnet Ingemar. Man vet lika litet, om Peder Hem¬
mingsson stod i någon släktskap till Ingemar, som det är obekant, om
senare innehavare av nämnda gård voro ättlingar av Peder.
Anledningen till brevets företeende för domhavanden år icke bekant,
men har antagligen varit som en säkerhetsåtgärd för äganderätten. Det
var emellertid av detta brev, som Hermanshultslåkten sökte stöd för sin
uppgift om härstamningen, ett stöd, som, såsom av ovanstående framgår, är
utan all betydelse. Att, såsom det blivit sagt, Peder Hemmingssons inne¬
havande av detta brev skulle angiva något släktförhållande till de i bre¬
vet omnämnda personerna, år orimligt. Det år ett alldagligt förhållande
atl brev, vilka beröra en egendom, förvaras vid densamma.
De brev från 1300-talet, som i Tidning för bondeståndet sägas vara
sorgfälligt dolda, uppgiver gensagans förf. vara tre, nämligen från 1460,
1485 och 1488, vilka berörde en äng i V. Husby samt hade samman¬
hang varken med Hermanshult eller Folkungaslåkten.
Enligt en uppgift från annat håll skulle, berättar sägnen, en av
Folkungaflyktingarne till Tyskland på sin tid gjort en hemlig deposition
av brev, som staten skulle slagit under sig. Bevis härpå skulle i brev
till början av 1800-talet förvarats vid Hermanshult men därifrån bort¬
snillats. Denna vidunderliga sägen behöver icke någon vederläggning
utan bevisar fastmer, att de mest okritiska påhitt blivit uppdiktade för
att söka stärka tron på härstamningen.
I d:r Bromans avhandling beskrives den gamla Hermanshultsläkten
på följande sätt, vilket dock icke kan godtagas som bevis för den om-
ordade härstamningen. »Åtskilliga bland dess medlemmar hava ett nå¬
got ovanligt yttre, nämligen mörka, långlagda ansigten, mörkt och rakt
hår. Några bland kvinnorna hava en betydligt grövre röst ån kvinnor i
allmänhet hava.»
Fryxell hade även fått kännedom om dessa sägner, och han skriver
i sina Berättelser ur Sv. historien: »Ingen adlig gren kvarblev av en så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
