Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Historiska berättelser och sägner - Folkungarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
104 HISTORISKA BERÄTTELSER OCH SÄGNER.
stor ätt. Endast i Skärkinds socken i Östergötland skall en lämning av
denna mäktiga stam hava bibehållit sig som bönder, vilka ännu igen¬
kännas av sina fäders stolthet, oenighet och hårdhet.»
Ovan omnämnde kyrkoherde Wiede skriver om denna sägen år 1844
till dåv. riksantikvarien B. E. Hildebrand bl. a.: »Enligt de på stället an¬
ställda forskningar är traditionen om dessa bönders lysande härkomst
icke äldre än från år 1815, och upphovsmannen därtill var avlidne pros¬
ten Backe i Skärkind, av vilken prof. Atterboin hört den och meddelat
den uppsaliensare, som i en disputation av sistnämnda år först i tryck
reproducerat densamma.Min tro är, att den saknar all grund.»
Nämnda disputation avser den av Tersmeden ovannämnda avhand¬
lingen De gente folcungica.
Genom samtal på sin tid med Wiede vet jag, att W. åven på annat
sått sökte utforska förhållandena rörande denna sägen. Det synes dock
icke ha lyckats honom att få någon för sägnen fördelaktig slutföljd, ty i så
fall hade denna givetvis blivit bekantgjord.
En förf., H. Frölén, vars far genom gifte blivit befryndad med Her-
manhultsläkten, har i en uppsats i Östg. C^rrespondenten för 1892 ytt¬
rat, att denna fru »blivit stammoder för en ej obetydlig släkt. Gamla
pärmebrev, förvarade inom denna släkt, lämna för nämnda persons här¬
stamning ett verkligt historiskt bevis, likasom de även antyda, att Her-
manshult sedan långt tillbaka tillhört samma släkt. Dessa torde antag¬
ligen vara de enda bevisliga släktförbindelser med gamla Folkungaåtten,
som i närvarande stund kunna anföras.»
De brev, som hår omtalas, skola sålunda endast antyda, att nämnda
gård sedan långt tillbaka tillhört en och samma släkt. Någon bestämd
visshet angiva de icke. Då denna härstamningsfråga har en viss
historisk betydelse, synas skål förefinnas att bekantgöra nämnda pårme-
brev eller låta någon historieförfattare taga del av dem — för så vidt de
i verkligheten innehålla, såsom nämnde förf. angiver, ett verkligt histo¬
riskt bevis för härstamningen. Förf. av denna nämnda uppsats tillägger
några rader efter ovanstående: »Utgående endast från traditionen, torde
det vara nästan hopplöst att bevisa en nuvarande släkts skyldskap med
den i över 400 år som död ansedda Folkungaslåkten.»
I samma uppsats säger förf., att pårmebrevet från år 1350 på
ett ställe angiver, att Ingemar Ragnosson och Knut Folkesson voro
fränder.
I de återgivanden i tryck av detta brev, jag haft att tillgå, finnes
icke något nämnt om någon släktskap dem emellan. Så heter det i den
Bromanska avhandlingen: »Allt thet Gods i hallabij, hårmanshult,
Stockeszätter med allom the thr tilligar Ingo Undentagno Till evardelige
Ego Som herre Knudtt Folkasson, Gud hans Sjell Nåde* etc. På samma
sått läses dessa rader i ovannämnda tidning Journalen. Men i nämnda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
