Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Historiska berättelser och sägner - Digerdöden - Hertig Magnus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
J18 HISTORISKA BERÄTTELSER OCH SÄGNER.
Redan innan sjukdomen ankom till Sverige, hade det ryktet upp¬
kommit och var utspritt överallt i utlandet, att anledningen till den¬
samma berodde på brunnars förgiftande. Detta skulle, var allmänna
sägnen, skett genom judarne av fiendskap mot de kristna. Många judar
fingo härför sitta hårt emellan. Enligt en uppsats i Antikv. akad:s må¬
nadsblad 1874 skrevo Visbyborna, att de mellan den 28 mars och 16
maj 1350 »hade gripit nio giftblandare, däribland en organist och två
präster. Den 2 juli läto de bränna en giftblandare, som låtit sig lockas
till sitt odåd först av en jude i Dässel, sedan av en annan i Lybeck.*
Denna berättelse synes ganska otrolig, ty vad skulle judiska präster
och en judisk organist i Visby att göra? Det är föga sannolikt, att ju¬
darne hade någon församling i Visby, även om judiska köpmän här
kundé göra affärsbesök. Vid den tiden förekommo icke heller judar i
Lybeck.
Obekant är för övrigt, om farsoten i vårt land föranledde till dylika
ofog och våldsamheter, som i södern följde densamma.
Hertig Magnus.
»Hertig Magnus, han såg genom slottsfönstret ut,
Huru strömmen så strida månd’ rinna.
Då fick han se på strömmen satt
En fager, däjelig kvinna.
Hertig Magnus, hertig Magnus, troloven I mig!
Jag beder eder ännu så gärna,
I sägen icke nej utan jo, jo!»
Så börjar den mycket omtalade visan om östgötahertigen Magnus,
om vilken sägnen har vetat omtala, att en havsjungfru sökte locka honom
till sig. •
Havsfrun ville, säger hon, giva hertigen »ett gångande skepp, det
bästa en riddare vill äga», ett skepp, som gick både på vatten och land
genom vida marker. Hon ville även giva honom en gångare grå, den
bästa en riddare vill styra, och som gick både över vatten och land
genom skogarna vida. Hon ville giva honom guld, åkta pärlor och stenar.
Då svarade hertigen, att han gärna skulle vilja trolova sig med henne,
om hon vore en kristen kvinna, »men du är ett lett havstroll», och där¬
för kan du aldrig vinna min kärlek.
Besinna dig, säger då havsfrun, och svara icke så spotskt, ty vill du
icke trolova dig med mig, så skall du förbliva vansinnig.
Då säger Magnus:
Jng är en konungs son, en konungson så god.
Säg, hur kan 1 mig vål vilja vinna?
I bon ej på land. I bon uti flod.
Vid sådant kan jag mig ej finna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
