Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Historiska berättelser och sägner - Drottning Gunnilla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DROTTNING GUNNILLA. 129
Gunnilla hade givit sitt hjärta och lovat sin hand åt en ung hovman
hos konungen, Per Jonsson, av släkten Liljesparre. Hon ville därför icke
veta av »Hans rödskägg», som konungen plägade kallas, och hon var
icke angelägen om drottningkronan. Då konungen framförde sitt frieri,
gav hon även ett bestämt avslag. Det säges, att konungen då i raseri
kastade sin handske i hennes ansikte.
Sedermera blev hon emellertid med lock och pock övertalad att bliva
konungens maka. Konungens närmaste voro åven emot detta äktenskap,
men denna gång gick allt så fort, att man icke hann hindra föreningen.
Försök gjordes likväl. Hans barn i första äktenskapet, Sigismund och prin¬
sessan Anna, ville icke som styvmoder emottaga sin moders förra kam¬
marfröken. I förargelsen eller för att blidka dem utlämnade han åt dem
den förra drottningens alla dyrbarheter och kläder samt inköpte lika kost¬
bart nytt åt Gunnilla. Systern Katarina, grevinna av Ost-Friesland, som
enligt konungens yttrande »mest nyttjade sin mun och bjåbbade härom»,
skrev, »att djävulen slitit många par skor sönder, innan svenska drott¬
ningen kommit till sin slutliga höghet». Johans svar var skarpt, under
åberopande av sin faders föredöme och Bielkeättens många anor.
Bröllopet försiggick i Västerås i februari 1585. Hertig Karl hade fem
veckor därförut blivit inbjuden att närvara. Svaret blev avböjande. Han
kunde icke på den korta tiden hinna att göra sig redo. Och han än¬
drade icke sitt beslut, oaktat prinsessan Anna tillskrev hertigens gemål
att söka övertala honom att emottaga inbjudningen för att förekomma
inbördes krig. Hertigen skickade i sitt ställe ett sändebud, men denne
blev av konungen bortvisad både från bröllopet och staden.
Till bröllopshögtiden voro för övrigt från alla håll inbjudna ett fler¬
tal av rikets mera bemärkta familjer med uppmaning att komma »vål
stofferade» och med så många tjänare och väl upptömmade hästar som
möjligt. Gåvor utdelades och ingenting sparades för att göra högtiden
värdig och praktfulli.
Giftermålet kom att få ett visst inflytande på konungen i religions-
hänseende, i det genom samvaron med henne Johans iver för katolicis¬
men i sin mån avtog, om han åven aldrig övergav tanken att få sin
liturgi införd.
Den för sin kärlek, såsom det säges, tröstlöse Per Lilljesparre blev
senare på drottningens föranstaltande gift med hennes kusin Anna Posse.
Efter konungens död och sedan hertig Karl tagit hand om styrelsen,
drog drottning Gunnilla sig tillbaka och bosatte sig i fäderneprovinsen vid
Bråborg, där hon avled den 19 juli 1597 samt begravdes i Gustavianska
gravkoret i Uppsala domkyrka.
Om denna begravning utfärdade hertig Karl ett brev, dat. Stockholm
d. 14 november samma år och ställt till Jöns Ulvsson (Bååt 1. Snaken-
borg) till Fyllingarum i Hammarkinds härad.
9—184615. Ridderstad, Östergötland III.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
