Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bygdesägner - Garpe slott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Qarpe slott.
Del var i uråldrig tid. Östgötarne hade dragit i härnad till främ¬
mande land, som det berättas, till Norge. En av krigarne hade där en
dag förirrat sig samt gått vilse i Norges urskogar. Av trötthet och ängs¬
lan att icke återfinna sina kamrater var han nära att duka under, då
han, kommen till en bergshåla; plötsligen ser framför sig en vördnads¬
bjudande gubbe med snövita lockar, och vars snövita helskägg i rika
vågor böljade utför bröstet.
— Långe sedan var det, började den gamle utan förberedelse, jag
skådade en son av egen fosterbygd. Hälsad vare du därför!
Därefter började gubben berätta om sin ungdom samt om huru han
levat och bott i Östergötland. På en holme i Kilarpsjön hade han byggt
sig en borg, varifrån han likväl efter kort tid måste flykta. Vid den
hastigt företagna avfärden från sitt hem hade han emellertid glömt sin
trogna hund, vilken på så vis blivit ensam innestängd i borgen. Bad så
den gamle, att kämpen vid sin återkomst från Norge skulle besöka detta
slott samt göra hunden fri. Nyckeln till borgportarna skulle han finna
under en anvisad trådrot vid stranden. Som belöning för sitt besvär
skulle] han erhålla en innanför portarna stående käpp, försedd med en
kostlig guldknapp.
— Men rör du något av de dyrbarheter du för övrigt finner i slottet,
fortfor gubben, skola murarna störta tillsammans över dig, och aldrig mer
skall du skåda dagens ljus.
Månader eller år gingo, och kämpen befann sig åter i sin fosterbygd.
Det var icke utan med en viss farhåga, han besökte den ensliga borgen
samt hämtade den rostiga nyckeln från sitt gömställe. Gnisslande rörde
sig dörrarna på sina gångjärn, och med ett tjut och en hastighet, så det
ven i luften, rusade hunden ut genom dörren och försvann.
Från varje vägg, från golv till tak, glänste lockande inom borgen
guld och ädla stenar. Det var en oändlig rikedom och prakt. Trogen
sitt löfte, vågade han likväl icke röra något, och med den utlovade käp¬
pen i sin hand hastade han därifrån, rådd att icke kunna motstå frestelsen.
Slottsnyckeln lade han enligt föreskrift åter på sin gamla plats.
Ryktet om alla dessa inom slottets murar dolda skatter spred sig
emellertid snart i orten. På den tiden bodde på Borg en gammal fru,
vida känd för sin girighet. Begäret att äga dessa rikedomar blev, en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
