Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bygdesägner - Garpe slott - Helgeslätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
138 BYGDESÄGNER.
gång hos henne väckt, större för var dag. Slutligen kunde hon inte
längre motstå frestelsen. Visst var rädslan att ensam besöka det gamla
slottet stor hos henne, men girigheten tog överhand, och en dag beslutade
hon sig för att på det anvisade stället vid stranden hämta nyckeln. Men
märkvärdigt nog — nyckeln var borta. Den gamla frun hade likväl nu
ingen ro. Skatterna skulle till vad pris som helst bliva hennes.
På hennes gods arbetade då en mängd dalfolk. Dessa skulle såsom
starka och kraftiga karlar nog lyckas att trånga in i slottet. Och tidigt
följande morgon voro de även i arbete för att med en murbräcka söka
äppna portarna. Men omöjligt. Dagen var redan all, och portarna voro
fortfarande slutna för den gamla husfruns rovgiriga blickar.
Följande natt hade hon en dröm. Hon hörde i sömnen en röst, som
tillropade henne att, om hon icke upphörde med sitt arbete, skulle allt
hennes fjäderfä dö ut. Denna dröm ändrade likväl icke hennes en gång
fattade beslut. De stora rikedomar, hon i slottets salar borde finna,
skulle i rikligt mått ersätta henne denna förlust. Andra dagen var hen¬
nes dalfolk åter i arbete. Men då solen nästa gång gick ned, hade
drömmen blivit besannad. Hon hade icke mer ett enda levande fjäderfä.
Och ändå hade man icke lyckats öppna borgens portar.
Nästa natt hördes ånyo samma röst: avslutades icke arbetet, skulle
all hornboskap dö bort. Detta oaktat var arbetet följande dag ånyo i
gäng. Murbräckan hade hittills icke förmått något, men mot afton tyckte
man, att porten liksom sviktade, och nästa dag, menade man på tro,
skulle det nog lyckas. Åven denna dag hade drömmen blivit besannad,
och vid hemkomsten var all hornboskap död.
Och ånyo drömde den gamla frun. Denna natt drömde hon, att
om hon nu icke upphörde med sitt arbete, och detta var sista gången
hon skulle bliva varnad, skulle all hennes egendom ödeläggas. Stora
olyckor skulle ske henne, och frid och lugn skulle för alltid vara henne
betagna.
Då var den gamla frun, berättar sägnen, tillräckligt varnad. Borgen
med dess skatter fick därefter vara i fred. Ingen vågade vidare röra dess
murar, och utan yttre våld förföll Garpe slott till ruin.
Liksom andra sägner har även denna blivit omtalad på skilda sått.
Helgeslätt.
Egendomen Helgeslätt vid Kilarpsjön hörde fordom under Bo egen¬
dom. Angående den förstnämnda gårdens skiljande från Bo berättas
följande: En fattig man sysselsatte sig en afton med vedhuggning i
skogen, oaktat det redan var sent och hade mörknat. Oförmodat fick han
nära sig höra ett ovanligt tjutande, och då han ser sig omkring, varsnar
han bredvid sig en egendomligt klädd man, ledande en hund.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
