Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bygdesägner - Ramundersberg - Brudrovet i Vånga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BRUDROVET I VÅNGA. 145
Då talade kejsaren:
»Kåre Ramunder du, låt mig leva!
Jag såg än aldrig din like.
Min yngsta dotter vill jag dig giva.
Och hälften av mitt rike». —
»Det tar jag, når jag vill», sade Ramunder
»Din dotter också till», sade Ramunder den unge.
Därpå tog Ramunder sitt stora svärd, och
Så högg han kejsarens huvud av;
Så det flög femton spanska milar.
»Jag mente det skull’ intet nappa», sade Ramunder.
»Det nappa likaväl», sade Ramunder den unge.
Denna visa efter den gamla sägnen om Ramunder anses diktad först
vid mitten eller slutet av 1600-talet. Redan förut är omnämnd en sägen
om Ramunder (se sid. ^68). Vill man nu sammanställa dessa sägner med
varandra, är den nu anförda, som synes, från Ramunders ungdom och
den förut omtalade om Ramunder på gamla dagar.
Brudrovet i Vånga.
En av våra äldre folkvisor berättar om ett brudrov i Vånga socken
i Östergötland. En ung bergsman Tol eller Tor lever i stor åra på
Vångaberg men har fattat kärlek till Haralds på Ramshälls maka Gertrud,
från vilken han allt emellanåt lönnligen får hälsningar. Slutligen beslu¬
tade sig Tol för att med våld hämta henne till sig för att gifta sig med
henne. Han samlade därför ihop sina kämpar, och sedan de anropat
Tor och Oden om bistånd, begåvo’ de sig till Haralds gård.
— Nu måste Gertrud följa mig hem, säger Tol, ty i annat fall går
det Harald illa, och dä bliver Gertrud änka.
Då kämpaskarans förridare kommer fram till gården, söker han
upp Gertrud.
— Vill du, säger han till henne, bliva en bergsmans dannekvinna
Unge Tol håller här utanför med hela sin brudskara.
Stolts Gertrud, hon axlade kappan blå.
Där vor’ både guld och guldsnöre.
»Vill Tol mig hämta härifrå’,
Han det då gärna göre.»
Ty Vånga bergsmän, de taga sin brud med stor ära.
När Harald hörde kåmparnes vapengny, frågade han vad som var
å fårde.
10-184615. *Ridderstad, Östergötland III.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
