Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bygdesägner - Ramundersberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
144 BYGDESÄGNER.
Och så vandrade han längre fram. Då mötte han en stor jätte, som
var femtio alnar bred och hundrade alnar lång. De togo ett nappatag
med varandra, därvid Ramunder tog i jättens skägg, så att köttet loss¬
nade från tänderna
— Illa grinar du, sade jätten.
— Värre ser du ut, svarade Ramunder.
I vredesmod togo de ytterligare ett nappatag, men då drog Ramunder
sitt svärd »Dymlingen», varmed han högg av jättens huvud.
Så gick Ramunder in i berget. Dår började nu alla småtrollen
gråta, då de fingo se honom. Ramunder körde dem alla tillsammans
och fällde dem till jorden.
Nu giek Ramunder åter till sjöss. Sitt skepp lastade han med guld
och ådla stenar. Och så begav han sig av till kejsarens land. Vid fram¬
komsten kastade han ankar och vandrade upp till kejsarens slott.
Så gick Ramunder sig på borggården in,
Där de lekte boll om gulltårning.
Alla förskräcktes för Ramunders skinn
Och för hans grymma gebärder.
»Vacker lek är det*, sade Ramunder.
»Får jag leka med», sade Ramunder den unge.
Kejsaren ut genom fönstret såg
Med ånger i sorgfullt mod.
»Vad är det för en kämpe uppå vår gård,
Som är upprunnen så stor?»
»Det är nu allaredan tid», sade Ramunder.
»Jag har lust att hårdra1 dig», sade Ramunder den unge.
Ramunder slog sina händer ihop,
Att husen de skakad1 och ristes.
»Vad haver jag så illa gjort,
Att jag ej hos th’g kan vistas?»
»Kom nu ner till mej», sade Ramunder.
»Jag har lust att leka med dej», sade Ramunder den unge.
Ramunder slog på sitt sköna svärd,
Att jorden hon gungad, och ristes.
Fåglarae dånad1 och föllo till mark,
Som förre sunge på kviste.
»Rättnu blir jag vred», sade Ramunder.
»Kommer du icke ned»? sade Ramunder den unge.
Då nu icke kejsaren kom, öppnade Ramunder ingången med sådan
kraft och styrka, att hela muren rämnade, fönster och dörrar lossnade
ur väggen och stenarna ramlade ner.
— Nu gäller det ditt skinn, sade Ramunder, då han kommit in
i salen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
