Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bygdesägner - Sommenäs och trollen - Svärmor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SOMMENÄS OCH TROLLEN. SVÄRMOR. 151
Torparen omtalade förloppet av det timade för gårdsågaren samt
lånade denne mössan, så att han själv kunde övertyga sig om sannings¬
enligheten av torparens utsago. För att slippa ifrån dessa objudna gåster
låt gårdsherren taga ned ringklockan, vars ljud framkallade trollen. Först
då egendomen senare övergick i bondehänder, återuppsattes klockan.
Upphörandet med måltidsringningen förorsakade emellertid mycken
oro hos trollen, och vid ett tillfälle, då torparen åter befann sig å Döra-
berget, hörde han dem klaga och jämra sig över, att måltidsringningen
vid Sommenäs upphört.
Svärmor.
I södra Östergötland levde för långliga tider sedan en ånka, som var
känd för sitt karlavulna sått. En söndagsmorgon, då hon ville rida till
kyrkan, befallde hon sin dräng att från betet hämta en häst. Men då
han kom till beteshagen, fanns dår icke någon häst att hämta. Vid hem¬
komsten blev han emellertid sänd att ånyo och bättre söka i hagen. Då
han nu ånyo kom dit, påträffade han en gumma, vilken gick och ploc¬
kade lingon.
— God morgon, svärmor, hälsade drängen. Kan ni säja mig var
matmors hästar hålla hus?
— Jo, svarade gumman, vill du stå för vad du sagt, skall du snart
hitta djuren. Se dår gå de ju.
Drängen hemförde då den utsedda hästen. Sent på aftonen samma
dag kom gumman med sin dotter och hälsade på drängen. Hon lovade
honom då mycket gott, om han ville gifta sig med dottern. Ville han åter
icke gå in dårpå, skulle mycket ont hända honom. Betänketid lämnades
honom till följande torsdagsnatt, då de åter skulle träffas på den plats
i hagen, dår de först träffat varandra.
De sammanträffade också, då drängen icke vågade att hålla sig undan.
Trollskott och annan sjukdom kunde ju bliva följden av hans uteblivande.
Utgången av mötet blev snar lysning och vigsel.
För den gamla matmodern gick det emellertid illa, och snart måste
hon lämna gård och grund från sig. För drängen åter gick allt väl i
händerna. Han blev snart välmående och förvärvade sig åborätten till
gården. Men i sitt äktenskap trivdes han icke. De tyngsta göromål
kommo på hustruns lott att utföra. Hugg och slag vankades ofta.
En gång, då han skulle sko sina hästar, höll hon upp hovarna, varvid
en sko befanns för liten.
— Aldrig är något i lag, såsom det ska’ vara, då du, din trollpacka,
är med, skrek mannen i dåligt lynne.
— Skon kan lätt bli lagom, svarade hon lugnt.
Därefter böjde hon med sina starka händer ut järnskon till lagom
vidd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
