Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bygdesägner - Svärmor - Från Vånga socken - Farfars tall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
152 BYGDESÄGNER.
— Underligt år, återtog mannen något snopen, att du, som är så
stark, aldrig försvarat dig, då jag så ofta slagit dig.
— Då prästen låste över oss till åkta makar, svarade hon fogligt,
gav han mig icke löfte därtill.
Det äktenskapliga livet blev därefter bättre.
Från Vånga socken.
Då digerdöden i mitten av 1300-talet hade förött allt folk i Vånga
socken, befolkades den av allmoge från Dalarna. Men det såges att där¬
jämte inflyttade andra förståndigare och läraktigare människor i socknen.
De hade silvervitt hår och ögon med ljusröd iris eller s. k. kaninögon.
Av sådana heliofober eller albinos finnas säger K. F. Nordensköld i sina
anteckningar från år 1874, f. n. tre, varav en gosse i Gamla Boberg
(gamlebyn) samt en hustru med sin dotterson i Nya Boberg. Det händer,
säges det, att tid efter annan födes dylika albinos inom en familj, som
leder sitt ursprung från en av dessa »ljusare släkter» även av föräldrar,
som äro av vanlig typ.
En annan släkt, som omtalas från Vånga socken, var den s. k. Vid-
kakesläkten. Stormodig och rik, ville den endast hava umgänge med
dem, som de ansågo jämbördiga med sig själva. De begagnade icke
gärna åkdon utan redo. De plägade gifta sig inom egna släkten för att
därigenom öka sina rikedomar. Släkten såges fått sitt namn därav, att
den ena sökte överträffa den andra i avseende å storleken av de kakor,
som bakades och medfördes till slåktkalasen, vilka försiggingo vid bröllop,
begravningar och andra familjehögtider. Dessa »förningskakor» voro ofta
så stora eller vida, att de knappt kunde få rum i bakugnen. Ännu år
1874 funnos avkomlingar av denna släkt, ehuru de icke ville höra talas
om sin härstamning.
Farfars tall.
Ända till i början av 1800-talet fanns å Hestads ägor i Hårads-
hammars socken en tall kallad »farfars tall». Det berättas, att en bonde
vid namn Ragvald, som levat under 1400-talet, och vars son Johannes
Ragvaldsson var kyrkoherde i församlingen, skall hava gått barfotad till
Rom och dår avhåmtat ett avlatsbrev. Icke blott därför utan åven för
sin ålder skall han av vördnad allmänt blivit benämnd farfar. Efter
honom såges det ha varit, som nämnda tall ända till senaste tider
burit namn av farfars tall, enår den gamle vid detta tråd ofta brukade
hålla sin andakt.
Nämnde Ragvald blev efter sin hemkomst från Rom, såges det,
nämndeman i östkinds hårad. Avlatsbrevet, som år utfärdat av påven
Innocentius VIII och daterat den 20 april 1488, finnes infört i Linköpings
biblioteks handlingar II, s. 278.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
