Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bygdesägner - Abo Säle - Dödsön
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ABO SÄLE. DÖDSÖN. 153
Abo Säle.
En sjörövare långväga ifrån med detta namn skall för långliga tider
sedan farit vida omkring i världen och med våld både hår och var härjat,
skövlat och lagt sig till med, vad han kunde komma över. Hans ursprung¬
ligen stora flotta hade efter hand förminskats, och slutligen återstod endast
ett par av hans skepp. Med dessa kom han slutligen till Säle (Skåre)
klint i Östgötaskären, dår han slog sig ned. Så långt från Såleklint, »att
en åtta års pojke kunde kasta dit med en sten», byggde han sig en fiskar¬
koja för åtta hushåll. Sitt manskap fördelade han på Dysta, nu Dyhult,
och Säle, samt tog av dem sedan skatt, främst sådant som den kring¬
liggande sjön kunde lämna. Här vistades nu Abo nära ett halft år¬
hundrade. Vid sin död blev han begraven en sextondels mil från sin
bostad, nordväst ut på en berghäll, där i senare tid en bautasten stått
eller står.
Sälfångsten i den s. k. Sålbäcken, varav nu endast spår återstå, men
som förr utgjorde gränsskillnaden emellan Bresåters och Skälboö gårdar,
var så riklig att Abos folk under sommaren kunde fånga 60 till 70 sålar,
av vilka en skattades till hövdingen, allt enligt sägnen.
Dodson.
Belägen i Tjärstads socken och tillhörande Skedevi egendom, såges
den fått sitt namn av de människo- och håstben, som här anträffades
vid en våganläggning å ön. I svart jord hittades även ett värjfäste,
sporrar och en s. k. galgspik.
En annan vackrare sägen är, att ön eller holmen fått sitt namn
därav, att ägarinnan till Skedevi plägade ensam besöka platsen vid under¬
rättelsen om en våns död, dår hon då inristade den avlidnes namn i
någon av de talrika trädstammarne för att sedan vid besök därstädes
ägna sig åt minnet av de bortgångna.
Skalden1 upptecknade vid ett besök dår år 1841 följande:
Varför böras sorgekväden tona
Från de höga poppeltrådens krona?
Varför suckar, full av sorg och smärta,
Strandens bölja som ett män’skohjärta?
Lilla holmen helgad är åt döden.
Då en vän går bort, dess namn och öden
Tecknar vänskap uti poppelstammen.
Det är holmens lilla saga. Amen!
1 K. F. Ridderslad..
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
