Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bygdesägner - Apostlabilderna å Mem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
APOSTLABILDERNA Å MEM. 159
ärvde tillika med Mem efter sin fader. En gång, när han med sin krigs¬
här genomtågat staden Krakau, säges han därstädes tagit dem ur dom¬
kyrkan, dit de av romerske kejsaren Karl fågelfångarens gemål, till tack
för lånet av jungfru Marias linntyg, som dår förvarades, blivit skänkta.
Samma dag som konung Sigismund med sin krigshär landade vid Stege¬
borg, sutto vid ett ståtligt bröllopsbord på Mem, herr Erik Bagge och
brudgummarne, hans magar, hrr Klas Fleming och Jakob Bagge, med
många förnämliga gäster. Hastigt kom ett ilbud ridande till gården och
förkunnade, att konung Sigismund med polackarne voro i antågande mot
hertigen. Bestörta hastade gästerna hem, var och en till sitt. Men för
tidernas osäkerhets skull tog Erik Bagge med sina mågar det råd, att
under natten på ett för alla okänt ställe nedmura deras brudskatt, de tolv
silverapostlarne. När detta väl var beställt, iklädde de sig sina rustningar
och redo till striden, där de stupade alla tre. Därefter levde ingen, som
visste, var skatten låg förborgad. På Mem hava sedan den tiden många
ägare sökt skatten och anställt grävningar utan att den blivit funnen.
Men i Skånninge levde för långe sedan en beryktad skattgråvare, som
med slagruta vandrade bygden kring, uppsökande i jorden förborgade
skatter. Älvorna och trollen sägas vakta alla sådana i jorden förborgade
skatter. Men vid älvljuset under jord synas för människan gullstånger
såsom gula, vissnade löv. Den, som kommer i älvornas lag och av dem
blir begåvad, men icke förstår denna synvilla, kastar dem ifrån sig och
går miste om en stor skatt. Men uppdragna i ljusan dag, ovan jord,
befinnas de vara idel guld. Silvret åter i underjordens förvar skall se ut
som gamla, vita hästben. Skattgrävaren i Skånninge visste allt detta,
och som han en dag med sin slagruta upptäckte Jakob Bagges skatt och
fann allenast en hop hästben, samlade han dem upp och tog dem med
sig hem. Når solljuset föll på dem, blevo de förvandlade till de tolv
apostlarnes silverbilder. Skattgrävaren blev sedan en rik och mäktig
man. Det lönar sålunda numera icke mödan för herrarne på Mem att
söka efter den förborgade skatten.
Till denna sågen får dock tilläggas, att i släkterna Bagges stamtavlor
finnes icke någon Erik Bagge upptagen, som haft ovannämnda mågar.
På vad sätt skattgrävaren förvandlade silverapostlarne till reda mynt,
förmäler icke sägnen. Det gick måhända till på samma sått, som det
berättas att det gick de tolv apostlabilder av silver, som Gustav II Adolf
under tyska trettioåriga kriget en dag fick se vid ett besök i en tysk kyrka.
— Vad, gode herrar, tilltalade han bilderna, stån I här stilla, i stället
för att gå ut i hela världen och predika, som Eder år befallt. Nå, på
min åra, skall jag förhjälpa Eder till att förrätta Edert kall!
Konungen höll sina ord, ty icke långt senare lät han slå mynt av
bilderna. På varje mynt lät han prägla en sinnebild till vår Frälsares
äreminne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
