Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bygdesägner - Apostlabilderna å Mem - Anna Marta von Schaar å Ribbingshov
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
160 BYGDESÄGNER.
Huruvida sådana mynt verkligen funnits, är tvivelaktigt, och torde
berättelsen om desamma få räknas till de sägner, som icke äga någon
grund, ehuru den finnes införd i Bibliotheque de cour de ville et de
campagne, T. II p. 427.
Anna Marta von Schaar å Ribbingshov.
Anna Marta von Schaar, dotter av generalmajoren och landshövdingen
Axel von S. och hans första fru, Brita Horn till Ribbingshov, berättas
i sin barndom haft ett besynnerligt äventyr. Sägnen därom berättas ännu
i orten.
Vid omkring två eller tre års ålder hade hon en sommardag av sin
sköterska blivit förd till Vassvikens strand, på vars ena sida nämnda gård
är belägen, begränsad från den andra av Ryds branta berg. Här vid
den innersta, låga sandstranden invid häradsvägen satte sig sköterskan
att leka med barnet. För att plocka några blommor åt detsamma gick
hon emellertid över vägen och gärdesgården in i den bredvidliggande
ängen. Skyndsamt återvände hon, men till sin förskräckelse sökte hon
förgäves det anförtrodda barnet. Det var försvunnet. Efler ytterligare
sökande sprang hon åter till herrgården för att omtala olyckan.
Ett noggrant eftersökande vidtogs genast av gårdens folk. Det
minsta spår av barnet kunde likväl icke upptäckas. Då uppbådades det
vid denna tid stora godsets alla underlydande. Biträde lämnades även
av socknens övriga befolkning, men allt förgäves.
Omkring ett år därefter, då barnets föräldrar skulle företaga en resa
och en stalldräng gick ned förbi Vassviken för att frän betet hämta hästarne,
lick han vid vikens östra sida, å en brant berghäll se barnet, sittande ensamt.
Med stor möda klättrade han till platsen, lyftade upp flickan och åter¬
vände till Ribbingshov med sitt kärkomna fynd. Under sin bortovaro
hade barnet icke växt det minsta. Kläderna voro desamma som vid för¬
svinnandet och icke på något vis mer nötta.
— Gubben! Gubben! var det enda, hon yttrade om, huru hon under
sin bortovaro haft det.
Utan alla vidare dylika händelser uppväxte nu fröken samt vigdes
med sin styvmoders bror, ryttmästaren vid Smålands kavalleri Johan
Printzensköld (f 1720). Hon fick sitt första barn 1687 och bodde, såsom
den tiden ofta var sed, under tiden hos föräldrarne i ett rum med utsikt
över Vassviken. Rummet var beläget i den gamla, sedan långe nedtagna
Ribbingska byggningen, väster på gården. Under sitt sängliggande här,
tyckte hon sig genom fönstret se den, som en gång fört bort henne.
— Se, nu kommer gubben för att ånyo taga mig, utropade hon till
de närvarandes häpnad.
Hon levde sedermera till år 1730, efterlämnande tre söner och fyra
döttrar, av vilka senare den äldsta, Anna Brita, som föddes 1687, blev
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
