Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bygdesägner - Anna Marta von Schaar å Ribbingshov - Karl XI och Kallerstad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KARL XI OCH KALLERSTAD. 161
gift med ryttmästaren Libert Ludvig Lang, boende å Svana i N. Vi, och
som avled 1750.
Å riddarhusets ättlängder finnes antecknat för Anna Marta v. Schaar,
att hon blev förlovad vid fyra års ålder. Utan tvivel skedde denna vid
så tidiga år högst ovanliga förlovning på grund av föräldrarnas tro om
barnets verkliga bergtagning samt för att binda henne vid en mänsklig
brudgum och sålunda söka förekomma ytterligare fara från bergsgubben.
Karl XI och Kallerstad.
Med Kallerstad år förknippad en sägen om ett besök av konung Karl XI.
Under ett av de svåra missvåxtåren i slutet av 1600-talet säges nämligen
nämnde konung en gång sökt sig natthärbärge i en stuga hår i stället för att
sent på aftonen, som det var vid ankomsten, begiva sig till Linköping, dit
hans förd gällde. Vid inträdet i stugan säges konungen genast blivit
igenkänd av ägaren, som några år förut såsom riksdagsman besökt Stock¬
holm. Konungen och bonden voro snart inne i ett samtal om ortens
förhållanden i allmänhet och särskilt om den svåra missväxten, och
konungen lärde snart känna, hur det stod till i ett och annat, bland
annat huru förvaltaren vid kronomagasinet i Linköping brukade se sig
ganska drygt tillgodo vid försäljningen av kronosäden, i stället för att,
såsom föreskrivet var, hjälpa den nödställda befolkningen och försälja den
till underpris.
— Jaså, sade konungen, då han fick höra detta, år det så, skola vi
nog närmare se till, huru det förhåller sig härmed.
Och utan att vidare orda härom gick han därefter till vila. Under
natten syntes konungen likväl ha funderat vidare på saken, ty tidigt följande
morgon begärde han få låna sin värds arbetskläder, vilka han åven till
värdfolkets stora förvåning iklädde sig.
— Vi vilja själva låra känna, sade han, huru våra tjänare sköta sina
sysslor.
Och snart var kålkskrindan med sina oxar på befallning i ordning,
och konungen, trogen sitt en gång fattade beslut att själv på nära häll
låra känna sitt folk, fattade tömmarna och lät det båra av till Linköping.
Sedan konungen vid kronomagasinet fått vänta ganska långe, infann sig
äntligen förvaltaren, då konungen köpte ett för dessa tider betydligt parti
säd, vilket han åven själv nedbar från magasinet och körde ut till Kaller¬
stad. Säden lämnade han vid hemkomsten till värdfolket såsom ersättning
för vänligt natthärbärge, och sitt mål att lära känna förvaltaren vann han
även, enår han, såsom det berättas, av denne blev icke blott på det
ovänligaste sätt bemött, utan därjämte fick betala sin säd i dubbel måtto.
Följande dag stod emellertid förvaltaren till ansvar inför konungen, som
nu tagit in på slottet i Linköping. Att denne icke blev gammal på sin
förvaltareplats behöver icke omnämnas. Huruvida konungen denna gång
lät sin »käpp dansa polska på ryggen», förmäler icke sägnen.
11—184615. Ridderstad, Östergötland III.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
