Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bygdesägner - Stjärnviksskatten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STJÄRNVIKSSKATTEN. 163
Det berättas, att vid denna tid vid egendomen funnits en icke obe¬
tydlig rikedom av guld och silver. Av rädsla för att ryssarne skulle ut¬
sträcka sina härjningar åven hit nedgrävdes allt detta i Stjärnviksskogen.
Men då man, sedan ryssarne dragit sina färde, och all fara var förbi,
åter ville upptaga skatten, kunde man icke finna den. Förgäves fick man
söka. Icke ens platsen, där skatten blivit fördold, kunde anträffas. Det
söktes länge, och det söktes med stor iver, men dyrbarheterna voro borta,
och slutligen måste man övergiva tanken på att återfinna dem. I folk¬
minnet i orten fortplantades emellertid händelsen, och talet föll ofta på
Stjärnviksskatten.
Då hände det sig i början av 1800-talet, under den Ebersteinska
ägotiden, att gårdens skogvaktare en dag gick vilse i den omtalade
skogen. Hur han ån gick, kom han alltjämt åter till samma plats. Då
det nu började närma sig till skymningsdags, var det icke underligt, att
han, som så väl borde känna till skogen, började bliva orolig och även
förtretad över att icke hitta hem. Han gick då upp på eti bergshöjd, dår
han hoppades få sådan utsikt över nejden, att han skulle kunna reda sig
ur den förvillelse, i vilken han kommit.
Vid uppkomsten på berget kom han av en händelse att stanna vid
en rämna därstädes. Och djupt ned på bottnen får han då till sin stora
förundran se något, som glimrade till för ögonen. Skogvaktaren, som
många gånger hört talas om den en gång gömda skatten, kom genast på
den tanken, att det var här, som den blivit fördold, och att det var
Stjårnviks dyrbarheter, av vilka han fått se en skymt.
I den tanken beslutade han sig ock för att genast gå hem samt an¬
skaffa hjälp till skattens upphämtande. För att vara säker på att åter¬
komma till rätt plats ställde han sitt gevär ifrån sig som märke. Och
då han nu kom på rått stig, var han snart framme vid hemmet. Vid
inträdet finner han emellertid till sin förskräckelse och häpnad sitt gevär
hänga på sin vanliga plats på väggen.
Det var icke utan, att han vid åsynen av detsamma betogs av en
viss rädsla och av en ond aning. Men det var ingen tid att förlora. Med
ett par karlar i sällskap begav han sig åter till skogen för att försäkra
sig om skatten.
Hade han under dagens lopp förut haft skäl till undran och förvå¬
ning, fick han det nu än mer. Inkomna i skogen, kunde nämligen den
råtta platsen icke på några villkor återfinnas. Det var förgäves skog¬
vaktaren sökte komma till rätta. Rämnan var och förblev försvunnen.
Och han hade så tydligt sett det skimrande guldet och silvret!
Med dystra tankar lämnade han åter skogen, men mångfaldiga gånger
vandrade han sedan i densamma för att återfinna den rika Stjärnviks¬
skatten, ehuru alltid utan framgång. Och än i den dag som är ligger
densamma dold och gömd men därför icke glömd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
