Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bygdesägner - Nattgrevinnan å Ravnäs - Löfstads ryttare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LÖVSTADS RYTTARE. 165
I orten talas ännu om det av henne anordnade s. k. »strömmings-
bröllopet». En av hennes tjänarinnor skulle gifta sig, och ägarinnan
hade lovat att bekosta bröllopet. Kort före bröllopet skulle tjänarinnan
antingen bortgivit någon strömming till en behövande eller också utan
tillstånd varit ute tillsammans med fästmannen och fiskat strömming.
Härför skulle de nu straffas. Enligt sägnen skulle straffet bestått däri,
att bruden i stället för brudkrona fått ikläda sig en hårklädsel, förfärdigad
av strömming eller, som andra sagt, i att både hennes och brudgummens
bröllopskläder skulle varit »prydda» med strömming.
Att denna sägen uppkommit på grund av elaka människors påhitt,
kan så mycket mer sägas, som Konungsunds sockens — där Ravnås är
beläget — dåvarande högt aktade kyrkoherde icke skulle tillåtit ett dy¬
likt vanhelgande av en högtidlig akt. Berättelsen, att vigseln skulle för¬
rättats av en av ägarinnan beroende huspredikant, är så mycket mindre
sann, som vid denna tid icke fanns någon huspredikant på Ravnäs. Nå¬
gon sådan finnes åtminstone icke upptagen i Linköpings stifts herda¬
minnen.
Antagliga skälet till denna givetvis missledande sägens uppkomst
kan icke vara annat ån den, att förr i tiden utlånades från kyrkorna
mot ersättning vissa smycken för att vid bröllop smycka bruden med.
Håribland plägade finnas små silverprydnader att fästa hår och där på
beklädnaden eller i myrtenkronan, då sådan användes. Dessa silver¬
prydnader kallades av folket »strömmingar». Att sägnen blivit upptagen
i denna samling har till anledning att — då den förut varit i tryck
meddelad — giva tillfälle att lämna de nu nämnda upplysningarne.
För övrigt år det bekant, att många s. k. »Pintorpafruar» blivit om¬
talade i vårt land. Att sådana i verkligheten funnits, kan icke förnekas.
Men lika säkert är, att många matmödrar i dylikt avseende oråttmåtigt
fått rykte om sig att vara onödigt stränga mot sina tjänarinnor, på grund
av att bland dessa många funnits, som icke velat underkasta sig den
vanliga ordning, som måste finnas i ett hem. Det år så lätt att kasta
egna fel på andra.
Lövstads ryttare.
Lövstads egendom i Kimstads socken tillhörde under senare delen
av 1700-talet den särskilt under frihetstiden framstående politiske parti¬
mannen generalen, greve Fredrik Axel von Fersen.
Från denna tid berättas följande sågen: Vid ett tillfälle, då ägaren
såsom lantmarskalk var vid riksdagen i Stockholm, lät godsets förvaltare,
oaktat det strängaste förbud, undersöka de väldiga kållarne under slottet,
dår ryktet omtalat, att det skulle finnas oerhörda skatter förvarade. Bland
dessa skulle bl. a. finnas en kalv tillverkad av guld, som därjämte hade
den märkliga egenskapen att kunna röra sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
