Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Folktro och vidskepelse - Näcken eller Strömkarlen - Offerhögar eller Offerkastar - Offerkällor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
234 FOLKTRO OCH VIDSKEPELSE.
Då blev Näcken sorgsen och fällde bittra tårar. Han kastade sin
harpa ifrån sig och sjönk ned i djupet.
Vid återkomsten till sitt hem, berättade de, vad de sett, för sin fader,
som var en andans man. Denne tyckte, att det var synd om Näcken,
och uppmanade sina gossar att åter gå ned till stranden och giva honom tröst
med bebådan om förlossning. Då de framkommit, sågo de, hur Näcken
åter kommit upp från djupet samt hur han klagande sörjde.
— Sörj icke, Näcken, sade de då. Vår far har sagt, att även din
förlossare lever. Då blev Näcken glad, tog sin harpa och spelade ljuv¬
liga toner långt sedan solen gått ned.
I Östergötland har Näcken i skepnad av en häst varit synlig på 1850-
talet i sjön Sömmen, såsom det blivit sagt. Det år åven Näcken, berät¬
tas det, som ofta giver anledning till att människor drunkna i denna sjö.
Olyckorna föregås av hemska rop nattetid, men kunna, såsom förut år
nämnt, förekommas genom ovannämnda medel eller ock genom att kasta
en sten, som faller .lodrätt ned i vattnet.
Offerhögar eller OfFerkastar omtalas från flera ställen inom pro¬
vinsen. De tillkomma på så sått, att vägfarande »offra» vid förbifarten
en sten, en riskvist eller något annat i närheten befintligt föremål, under¬
stundom även slantar, på ett invid vägen befintligt ställe, dår någon
olycka händt eller där något mord försiggått. Det sker för att mildra
minnet av den skedda händelsen samt för att, såsom folktron säger, de
förbifarande icke skola oroas av de dödas andar.
Någon gång hopkastas dylika högar för att erinra om ett påträffat
kärleksäventyr.
I båda fallen uppkomma på så vis ansenliga högar, till dess de av
en eller annan anledning förbrännas.
Offerkällor. Det är förut nämnt om våra förfäders offerkällor (sid.
24). Många av dessa ha ända till senaste tid, och delvis ännu, så till
vida hållits heliga, att man »offrat* i desamma för att därefter med
källornas vatten söka bot för sjukdomar, särskilt för medförda barn.
Besöken skulle enligt sägnen företrädesvis göras på torsdags- eller
söndagsmorgnarne. För att lyckas borde ingen hava kännedom om be¬
söket. Det skulle ske i största hemlighet och företagas långt före sol¬
uppgången, så att man kunde vara åter i hemmet före densamma. Man
skulle därtill under hela tiden vara tyst och fick icke vånda sig om.
Som lycke- och tackoffer skulle i källorna kastas slantar. Stor ofärd
skulle emellertid komma över den, som vågade tillägna sig något av
-dessa offer, och det var fara värdt, att den, som det gjorde, skulle få den
sjukdom, som den, vilken nedkastat slanten, hade.
Vanligt år ännu, att människor vid midsommaren samlas vid dylika
källor för att dricka av vattnet samt därtill för att leka och dansa i det
gröna, ett bruk, som dock synes alltmer avtaga. Det var icke ovanligt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
