Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Folktro och vidskepelse - Näcken eller Strömkarlen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FOLKTRO OCH VIDSKEPELSE. 233
sikens ande men är olycklig, därför att han tror sig aldrig kunna bli’ för¬
lossad samt åter lycklig och säll.
Näcken skildras, då han en vacker sommarafton ses sittande å havs¬
ytan, än som en liten vacker gosse med gult lockigt hår, betäckt av en
röd toppmössa, eller också som en fager yngling. Men han omtalas även
som en gubbe med prydligt skägg.
Han år mästare att spela på sin gullharpa eller på sin fiol. Hans
toner åro ofta vemodiga av misströstan att icke någonsin nå uppståndel¬
sens sällhet. Men i ögonblick, då Näcken av en eller annan anledning
tror sig äga hopp om att bliva förlossad och salig, då strängar han sin
polska och kommer alla och allt, gamla och unga, ävensom livlösa ting
att röra sig i den yraste dans, vilken icke upphör, förr ån de förtrollande
tonerna upphöra. Det säges, att den kända och numera vårdsbekanta
melodien till Näckens polska blivit upptecknad efter Näckens eget spel.
För att få tillfälle att höra Näcken spela, skall, säges det, en svart
katt offras i sjön eller också tre droppar blod från ringfingret offras på
en sten i strömmen. Detta skall ske en torsdagskväll. Men man bör
akta sig för att taga lärdom av Näcken, ty den det gör överlämnar sig i
onda andars våld. Visserligen bliver en dylik spelman beryktad för sin
förmåga, men han kan lätt spela sig till helvetet. Det får icke förglöm¬
mas, att ett svart offer år offer åt avgrunden.
Det händer åven, säges det, att Näcken i nedstämda ögonblick söker
att i djupet neddraga människor och däröver känner sig glad. Vid andra
tillfällen söker han förleda till överdådiga och livsfarliga företag, och
visar gärna sin förmåga och makt över dem, som därav gjort sig för¬
tjänta. Men man kan taga sig till vara för honom genom att spotta och
säga »tvi» eller genom att lägga stål vid stranden eller sänka dylikt till
bottnen.
Liksom andra flod- och vattengudomligheter tånkes Näcken även
förekomma i skepnad av en vit häst. Hos äldre folkslag framställdes vå¬
gorna i hästgestalt, och åt dem offrades hästar. Då näcken visar sig som
en vit häst och kommer i land, har det understundom lyckats att fånga in
honom. Då han vid dylika tillfällen blivit använd vid körslor eller i åker¬
bruk, har han emellertid befriat sig vid den minsta försummelse från den
körande samt rusat ned i vattnet, medförande de redskap, han varit
förspänd. Så berättar folket.
Om Näcken omtalas följande saga:
Två gossar hade en gång gått från sitt hem ned till stranden för
att leka, då de fingo se Näcken, sittande på vattnet och spelande på sin
harpa.
— Vad tjänar det till, sade de till Näcken, att du sitter här och
spelar. Du blir ändå aldrig lycklig och säll.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
