Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Folktro och vidskepelse - Offerkällor - Pysslingar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
236 FOLKTRO OCH VIDSKEPELSE.
själv vara sedd, kunde se de ankommande. Med förstämd röst besvarade
han därifrån främlingarnes böner och begäran om råd. 1 de avgivna
svaren ingick alltid det rådet att offra penningar, mycket penningar, vita
penningar o. s. v. Råden för sjukdomarne växlade mellan att dricka
olika mycket av vattnet, att tvätta sig med detsamma eller att avklädd
stiga ned i den undergörande källan. Senare samlade Dinken tillsam¬
mans de lämnade offren, av vilka han delade med sig till gårdens arren-
dator och en person kallad Kalle Lunken, med vilka han var i samför¬
stånd. Det berättas för övrigt att arrendatorn, hos vilken de resande hade
natthärbärge och erhöllo sina måltider samt föda för sina hästar, förtjä¬
nade härpå så mycket, att han med denna förtjänst kunde betala en
stor del av arrendet. Den, som först antecknat berättelsen härom —
K. F. Nordenskjöld — besökte Rinna socken år 1881. Kalle Lunken
levde då ännu och »nekade ej för saken».
Vidskepelsen eller ofoget kom emellertid slutligen till vederbörandes
kännedom, och anbefallde då Konungens befallningshavande kronoläns-
mannen i orten att stävja detta och nedhugga det »heliga» trädet.
På grund av sägnen, att den, som satte yxan till trädet för att nedhugga
detsamma, skulle dö, vågade ingen börja arbetet utan måste länsmannen
själf göra början, varefter fjärdingsmannen och andra fortsatte nedhug¬
gandet. Kronolänsmannen sjuknade och avled några månader senare,
och fjärdingsmannen sköt sig, varigenom vantron fick ny näring. Offran¬
det fortsatte länge vid den kvarstående stubben, t. o. m. sedan denna
förmultnat och inkrånktats av myror.
Pysslingar sågas hava sin bostad i eller invid gamla träd, där
understundom deras byk synes upphängd till torkning. Följande sägen
är upptecknad av Nordenskjöld om Kolsbro i Herrestads socken och
pysslingarne:
Biskop Kol var på besök å sin gård Herrestad, dår ännu en av ho¬
nom uppbyggd källare finnes kvar. Vid avresan från Linköping hade
han glömt att medtaga sin »svartkonstbok» och sände därför en dräng dit
att hämta den, med föreskrift att inte under vägen öppna boken. På
återfärden kommen till ett vad i Mjölnaån, kunde drängen emellertid icke
längre motstå frestelsen. Han öppnade något litet svartkonstboken, ny¬
fiken att erfara vad den möjligen kunde innehålla, men hade icke väl
gjort detta, förr än en oräknelig mängd pysslingar kommo från alla håll
med begäran att få veta, vad de skulle uträtta. Drängen tillsade dem
då att bygga en bro över vadet — den genom sin höga ålder och sina
starka och välbyggda valv berömda Kolsbro. Inom några ögonblick var
arbetet fulländat. Pysslingarne trängde sig därefter in på drängen med
begäran om nytt göromål. Under tiden hade en bonde med en tunna
ärter på sitt ök kommit* till vadet. Drängen övertalade i sin förlägenhet
bonden att kasta ut ärterna på marken, vilken begäran bonden slutligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
