Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Folktro och vidskepelse - Pysslingar - Rå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FOLKTRO OCH VIDSKEPELSE. 237
efterkom. Därpå befallde drängen pysslingarne att plocka upp ärterna,
och var pysslingarnes antal så stort, att envar fick blott en ärt. En
pyssling blev t. o. m. alldeles utan, vårföre också — då ärterna skulle
vara lön för brons uppbyggande — den av honom lagda stenen aldrig
ville ligga kvar på sin plats. Sedan ärterna blivit uppsamlade, bestor¬
mades drängen ånyo med begäran om arbete. Under sin vånda hade
då drängen ej något annat råd än att, under känt ljud, utstöta en gas-
stråle — berättaren uttryckte sig mer rakt å sak — med tillsägelse åt
pysslingarne: »Hämta mig dem hem igen.» Pysslingarne rusade då åstad
åt alla väderstreck att efterkomma befallningen, men endast en återkom
med något litet gas i en fjäderpenna. Då sålunda pysslingarne ej mäk¬
tade fullgöra uppdraget, och den enda återkommande blott ofullständigt,
så befriades drängen omsider från deras vidare enträgenhet.
Andra sägner om pyssligarne sysselsätta sig med samma ämne som
i slutet av denna berättelse.
En sägen från sjön Tåkerns omnejd berättar, att denna sjö tillkom¬
mit genom pysslingars arbete. En jätte, som bodde här i trakten, ägde
ett stort antal gäss och var därför i behov av en »gåsagöl». Han sam¬
lade då tillsammans en hel mängd pysslingar, åt vilka han uppdrog att
gräva en sådan. Detta gjorde de med sin vanliga skyndsamhet, och jät¬
ten var snart i tillfälle att skåda Tåkerns spegelklara vatten. De oer¬
hörda jordmassor, som bekommos vid grävningen, buro pysslingarne i
sina toppmössor till den plats, där Åsabackarna nu äro belägna.
Rå sägas hava sin tillvaro allestädes. De äro emellanåt tjänstvilliga
och gynnsamt stämda. Emellanåt bringa de motgång, ohägn och skada,
beroende på nyck eller tillfälligt sinnelag ävensom på, huru de behand¬
las. Vid nybyggnader eller vid skogsarbete såsom vedhuggning, kol-
bränning, tjärbränning o. s. v. sågas de gärna infinna sig för att
hjälpa eller stjälpa. I förra fallet hör man dem arbeta, då de vanliga
arbetarne hava sin middagsrast, eller under natten. Åven vid kvarnar
och sågar berättas de vilja vara med. Man låter därför kvarn och såg
stå för rånas räkning viss tid å natten. De se sig gärna väl behand¬
lade och ställa då till råtta’ om ett eller annat kommit i olag. Särskilda
rå äro kyrkorå, skogsrå och sjörå.
Kyrlcrået. Om ett dylikt rå berättas från Klockrike socken följande.
Då Klockrike gamla kyrka, som enligt sägnen var byggd år 1300, skulle
rivas på 1820-talet, fanns det fullt upp med arbetare, men de förmådde
icke något med de grova gråstensmurarna. En av arbetarne kom då att
tänka på, att kyrkrået icke var välvilligt stämt emot kyrkans nedrivande.
För att undanskaffa det, tog han då upp rået i förskinnet och bar det
till en stuga bredvid nya kyrkogården. Här underhandlades med rået,
men först efter tre torsdagsnätter lyckades nedrivningen, dock icke bättre
än att ån i dag återstår en del av kyrkmuren samt spridda delar av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
