Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Folktro och vidskepelse - Slagruta - Tomtar - Troll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
244 FOLKTRO OCH VIDSKEPELSE.
låge bestämmas. Det vatten, som flyter mot öster och söder, år klart
och genomskinligt samt för sin mjukhet hälsosamt. Där vattnet rinner
mot norr och väster, år det kallt och olämpligt till dryck på grund av
dess grumlighet och hårdhet.
Slagrutan består i allmänhet av en Y-formig kvist eller ett tvåklynnat
fjolskott, som vid användandet fattas i de två smala grenarna med upp¬
åtvända händer, varvid dess grenar böjas från varandra, under det huvud¬
grenen skall vära riktad rakt ut från källsökaren. De smala grenarna
skola luta mot norr och söder. Härvid böjer sig vid spänningen huvud¬
grenen antingen uppåt eller nedåt. Då den »slår» uppåt, sågas vatten¬
ådror finnas hära. Enligt en annan uppgift skall den i så fall slå nedåt.
Slagrutan skall vara av hassel, björk, rönn eller en. Kvisten skall av¬
skäras före soluppgången och skall tre gånger doppas i en åderkålla
före begagnandet.
Tomtår sägas vara små manliga varelser, vanligen klädda i jacka och
knäbyxor av grå vadmal samt röd toppmössa. Liksom graven säges ha
sin skyddsvakt i en hund, en höna eller en drake, hava de levandes hem
och härd sin tomte, som bringar lycka i det hem, dår han trives. Tom¬
tarna äro till sin natur mycket »tyckmyckna». De taga lätt humör, och
de svara icke gärna dem, som åro nyfikna. I det hem, som de vilja väl,
hålla de, osynliga som de oftast äro, allt i ordning, städa och putsa o. s. v.
Åven i lador och logar ställa de allting till det bästa. Från de gårdar,
där de icke trivas, draga de allt möjligt till det hem, dår de slagit sig
ned, både till det inre hushållet och till gårdens kreatur. Hos hästarna
i stallet trivdes tomtarne i synnerhet, och de fodrade dem understundom
om nätterna så överflödigt, att höet å skullen icke räckte för året, om
icke tomten utestängdes. Detta tillgick så, att små spikar av stål hamra¬
des in i eri stock i dörröppningen.
I Nykils socken åro Lilla och Stora Tobo gårdar belägna. I den
ena av dessa trivdes, berättar sägnen, en tomte synnerligen vål. Han
hade åven länge gjort husfolket mycket godt, huvudsakligen därför att
det till mat åt honom framsattes vit gröt, å vilken det överst var lagt
honung. En gång fattades emellertid honungen. Tomten blev då ond
och hämnades på det sått, att han gick ut i ladugården och dödade en
ko. Sedan detta var gjort, gick han och åt sin gröt samt fann då honungen
i botten av skålen, varvid han ångrade sig. Han släpade då den dödade
kon till den andra gården. Under tiden kom gårdsfolket in i ladugården
och saknåde en ko, varom de genast gitigo att underrätta husbonden.
Dårunder överförde tomten en av granngårdens kor, vilken han ställde
å den dödades plats, överraskningen blev stor, men man förstod, att det
var tomten, som var upphovet till det timade. Så berättas det.
Troll. Det berättas om trollen, att de voro till växten större eller
mindre samt att de kunde tillhöra såväl manliga som kvinnliga könet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
