Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Folktro och vidskepelse - Sjukdomar - Skrock - Slagruta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FOLETRÖ OCU VlDSKEFFl.sE. 243
eller »något har kommit för honom». Det är »älvablåst*, som givit
honom ohälsan o. s. v.
Nässelfeber kom från underjordiska älvor, som blivit ofredade. För
att bota denna sjukdom skulle den sjuke läggas naken framför en blås-
bälg i en smedja. Sjukdomen skulle då försvinna genom luftströmmen.
Skrock benämnas med ett gemensamt ord vissa vidskepliga be-
slämmelser, vilka skola uppfyllas för att nå ett visst önskat mål eller
för att få kännedom om tillkommande händelser och öden. För att an¬
föra ett ex., om ock detta numera endast plägar göras på skämt, näm-
nes hurusom, om någon önskar få veta, om det vid ett blivande frieri
skall bliva »ja» eller »korgen», denne skall taga den blomma, som kallas
prästkrage, och plocka bort de vita blombladen. De skola tagas ett och
ett i sänder. För varje blad upprepas växelvis orden »ja» och »nej».
Blir det »ja» vid sista bladets borttagande, kommer, frieriet att gå lyck¬
ligt, Detta sått användes åven, då man tänker på något, som man ön¬
skar framgång. Ordet »ja» vid sista bladet betyder lycklig utgång.
Slagruta är ett mycket enkelt »instrument», som än i dag är i bruk,
ehuru numera endast för att söka vattenådror. Förr i tiden begagnades
det även för att söka i jorden förborgade skatter. I sin Skånska resa
vet den store Linné att omtala, hurusom han genom sökande med slag¬
ruta återfick 100 dukater, vilka nedlagts för att pröva slagrutans för¬
måga.
För vår tid är det klart, att fyndet av en källåder år beroende på
källsökarens blick för markens beskaffenhet och andra förhållanden, ehuru
kål Isökaren finner med sin fördel förenligt att omgiva sig med en viss
hemlighet för att i orten bliva mer omtalad och därmed mer använd
vid behov.
I detta avseende skriver redan, enligt Olaus Magnus, den lärde Cas-
siodorus, som var född i slutet av 400-talet och levde till omkring 590
e. Kr., att man »för att upptäcka källådror i jorden bör betjäna sig av
vissa märken å marken, vilka bestå i friskare grönska hos örterna och
trädens resliga växt inom ett så beskaffat område*. Ty en jordmån,
säges det vidare, dår sött vatten ej är allt för långt borta, är städse
gynnsam för utvecklande av vissa växter, såsom tåg- och sävarler, den
lätta vassen, den kraftiga björnbärsbusken, det böjliga videt, den gröna
aspen och andra träslag, vilka hår uppnå större frodighet ån som tillhör
deras vanliga natur. Man kan åven lägga torr ull på den mark, dår
man misstänker vattens befintlighet, och täcka den med en lerskål.
Finnes vatten i närheten, år ullen följande morgon våt. När solen blir
synlig, undersöka de sakförståndiga terrängen, och där de se ytterst små
flugor sväva över marken, skall man finna vad som sökes. Ser man en
svag rök eller imma som en pelare höja sig ur jorden, ligga ådrorna lika
djupt ned som pelaren stiger högl. På det viset kan även vattenådrornas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
