Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tidsbilder - Levnadsförhållanden under medeltiden - En dag under mitten av 1400-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TIDSBILDER. 269
ropa ända in på 1600-talet sin middag klockan mellan tio och elva. Än¬
nu på 1500-talet åt man vid franska hovet middag klockan tio. Kejsar
Karl V intog sin middag klockan elva, och i hela Nordtyskland på den
tiden var middagstimmen klockan tio.
Att en viss gemensam överensstämmelse rådde hårutinnan, särskilt
vad stadsbefolkningen beträffar, därför sörjde redan dess rådande och
siyrande fäder. Ty myndigheterna bekymrade sig på den tiden sorg¬
fälligt om allt sådant, som i våra dagar brukar överlåtas åt vars och
ens eget gottfinnande. Det föreskrevs icke blott, huru varje stånd finge
kläda sig, utan det utfärdades även bestämmelser om sådant som tiden
för enskilda familjefesters avslutande, som vanligtvis var klockan nio på
aftonen, om antalet rätter, som finge förekomma vid dylika tillställningar,
och mera dylikt Stackars den, som bröt häremot; han ådrog sig höga
penningböter.
För middagsmålet anlitades i huvudsak samma slags födoämnen som
nu för tiden, ehuru de anrättades på annat sätt och förekommo i annan
ordning och sammanställning. Men vad som särskilt härvidlag är värt
uppmärksamhet, är de oerhörda mängder av mat som förtärdes. Detta
blir särdeles påfallande i fråga om högtidsfester, såsom bröllop och grav¬
öl eller andra festliga tillställningar hos de förmögna och förnäma. För
sådana tillställningar fingo dussintals oxar, kalvar och svin sätta livet
till; därjämte förekommo olika slags fisk, höns, gäss, ankor och duvor i
hundratal samt kräftor i tusental. Men icke ens detta var tillräckligi.
Vidare tillkommo hjort- och rådjursstekar, hare, rapphöns och annat
vilt i stor mängd och till sist bröd, kakor, sockerverk och frukt i mot¬
svarande myckenhet. Därtill dracks försvarligt med både öl och vin,
som heller aldrig beräknades efter flaskor eller krus utan efter fat. Alla
dylika festliga lag under medeltiden voro bokstavligen anlagda på »frosseri
och dryckenskap», varför myndigheternas närgångna förordningar om
desamma även voro väl berättigade.
Man får emellertid ej draga den förhastade slutsatsen, att man
under medeltiden ständigt och inom alla kretsar levde på ett så över¬
dådigt sätt. Tvärtom var levnadssättet under vanliga förhållanden såväl
socken som helg mycket enkelt, om man även, vad födan beträffar, for¬
drade en kraftig och bastant kost. Därför finner man även på konungens
middagsbord lika väl som på handtverkarens enkla, men närande och goda
födoämnen, om än finare anrättningar ej heller voro alldeles uteslutna.
Kil duktigt stycke kött, grönsaker samt bröd utgjorde huvudbestånds¬
delarna i middagen, och därtill drack man vanligen öl eller i vinbärande
trakter druvsaft i försvarlig mängd, alldenstund kötträtterna vanligen
voro starkt kryddade.
1 borgerliga hus ål man till middag vanligtvis kål och ärter med
fläsk eller kött, färskl, rökt (dier sallat, samt havregröt och liknande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
